Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 1. Produktivitet och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tänkte: Hon nog kommer tredje gången.
Annu en tredje sakta knackning hördes,
men ännu svagare, som när i flykten
en sländas vingar snudda vid en blomma.
Men Giotto satt och log och föll i slummer.
Tomt kändes det i hjärnan nästa morgon.
Han mindes sin idé och ville måla
en mänskosjäl, men fåfängt han försökte . . .
Han väntade i långa, långa nätter,
men ingen klappade och ingen syntes.
Tyst var på gatan; månens matta glans
sig speglade på tak och i kupoler,
och arme Giotto smäktade af längtan.
Af konsterna synes Vrchlicky sätta bildhuggeriet högst,
ty “skulptören är konungen bland konstnärerna, enär han
i sitt värk förkroppsligar makt och kraft“
(“Hyllnings-sången till den cechiske mästaren Josef V. Myslbek“,
LI). Från denna konstart hämtas ock gärna poetiska
bilder: I “Praxiteles* bön“ (XXIX) ser P. i drömmen
Afrodite i all fägring och har ingen ro förr än han utfört
denna uppgift. Efter många mödor är värket färdigt, men
då han däri fann blott hundradelen af det hopp, den längtan
och kraft, som han inlagt i arbetet, klagade han till himlen
öfver att skönheten var den grufligaste gåfva af de
himmelske, ty i sin ljufhet beredde hon tantaliska kval. “Men
fastän fjättrad i hvardaglighetens bojor och plågad af min
ofullkomlighet, besvär jag dig: O skönhet! Stå alltid vid
min sida!“ — Märklig är ock den ståtliga dikten
“Bildstodernas uppror“ (XVI), huru de halffårdiga bilderna
om natten knotade mot mästaren och önskade slippa lif,
men på morgonen kufvades af mästarens rastlösa energi. *)
Men skönhetspriset i denna ämnesgrupp tages väl af
Dante Gabriel Rossetti (XXXV)
Hon dog — hon som förut för honom varit
en Beatrice på hans tunga färd,
hon, i hvars sällskap han på spaning farit
till höga näjders ljusa skönhetsvärld.
*) På tyska i Adlers antologi, sid. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
