Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Första kapitlet. Vrchlickýs lyrik - 1. Produktivitet och idealism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den förste sade: “Dyrt din kärlek pliktat,
ty känslan, som du njöt af, var ett gift.
Blott lögn din nya konst åt världen diktat,
och lifvets sång vardt skänkt åt kvinnogrift.“
Den andre sade: “Af ditt liögmod fången,
du svikit ärans och berömmets kraf.
Nu gråter tyst i hennes kista sången,
och suckar störa hennes stilla graf.“
Den förste: “Hvarför lefver du och sträfvar
att lyfta skönhetsfanan högt och gladt,
om hon begrafves under spindelväfvar?!
Dess gudaglans du grumlat och gjort matt.“
Den andre: “I din sorg du dig bedrager.
Din sång den dödas helga sömn blott stjäl,
ett fåfängt offer, blott en vissnad lager,
ett stoft på vingen hos eterisk själ.M
Den förste: “Upp och tag, hvad dig tillhörer!“
Den andre: “Bort med denna mörka syn!
Förspilld är dock den lifskamp, du nu förer.
Lyft upp din dikt från jordens mull till skyn!“
Så med hvarann förnuft och hjärta stred o.
Han tände ljus och grafvens nyckel fann.
Ned från hans panna svettens droppar gledo.
Kall natten var, men i hans blod det brann.
Han utför trappan skred. Med honom följde
hans skugga blott, som sväfvade i dans.
An svann hon i en nisch, som henne höljde,
än växte hon i månens matta glans.
Vid kistan vred han nyckeln om och bände
dess tunga lock åt sidan. Upp det gick.
De vaxlikt bleka anletsdragen sände
— så tycktes honom —* en bedröfvad blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
