Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Prologen och Epilogen till XXV anföres Dante vid
sidan af Hesechiel, Byron och Ibsen, och i sestinen
“Apo-teosu (XXVIII) jämte Petrarca’ såsom kärlekens sångare.
I den på italienska intryck byggda diktsamlingen VI
förekommer ock Dante flerestädes: I uVid Panaros källa“
förhärligas Dantes lifsgäming, likasom ock i “Domen“,
och i “Nätter vid hafvettt liknas böljornas symfoni vid
terzinernas rytm i Dantes sång. Nästan hela den
tankedigra diktsamlingen LI är påvärkad af Dante; “Vita
nnova“ prisas i XL; ännu i diktsamlingen LXI
omnäm-nes hans älsklingsstudium (“Efter läsningen af Dante“),
och i LXIII identifierar han sig i “Fiametta“ omedvetet
med Boccaccio, som på äldre dar under Dante-studiet tänkte
med vemod på kärlekens ungdom och tyckte sig hafva left
endast då. Äfven några andra ställen, där Dante flyktigt
nämnes, har jag noterat: “Hymn öfver poesins evighet“
i XI, “Flat ubi vult“ i XV, “Jorden“ och
“Mänsklighetens morgon“ i XVI, “Ditt löje“ och “Hic sunt
leones“ i XVII, “Vi vilja ej“ i XX, “Sirius“ i XXXV,
“Annat rägn“ i XL, i n:o 11 af L (då pilgrimen
kommer till klostret Fonte avellana) samt “Efteråt“ i LIV.
Det kunde vara en intressant specialuppgift för den
jämförande litteraturforskningen att närmare undersöka,
huru Vrchlickys diktning i stil och anda påvärkats af
Dante. Här kan jag endast i korthet påpeka de ställen,
där Vrchlicky själf med vanlig blygsamhet erkänner sin
tacksamhetsskuld till den medeltida siaren. I “Pästen“
(VI) önskar han, att “Dante kunde andas i hans. sång“
och i “Heliga Grals arfvingar“ (VI) ter sig den
romantiska vålnaden för honom såsom Vergil för Dante. I
“Utan dig“ (XI) liknar han sig vid Dante, som på
Bea-trices dödsdag ritade idel änglar hela dagen. I
“Historiens skald“ (XVI) sjunger han:
“Som Dante jag gått vill i mörka skogen,
jag irrar, häfder, kring som eder skugga ....
Hvar är min ledare, Vergil, den ljufve?“
I “Brefvet till Cannizzaro“ (XX) talar han omr
huru han slöt sig till Dante som till en far, och i “Domen“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
