Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundidé och komposition i nationell anda. Vill en modärn
diktare söka sig en stor litterär förebild, ligger “Fausts “
skapare ofantligt mycket närmare hans egen idévärld och
skall ännu länge vara den källa, hvarur filosofiskt
anlagda reflexionsskalder kunna ösa.
Vrchlickys diktning visar redan vid en flyktig
öfver-blick, huru högt han värderade den tyske mästaren. I “ Hy m n
öfver poesins evighet“ (Xl)nämnes Goethes “Faust“ bland
världslitteraturens mästervärk. I sonetten “Goethe“ (XXI)
heter det, att om hans tidehvarf störtade i grus, skulle
“Faust“ dock resa sig däröfver i evig storhet. I sonetten
om “Fausts andra del“ (XXXVII) besjunges dess
“labyrint af klippor, byggnader och kaskader“. Men så ljuder
änglakören, och “den omätlige Gudens eviga härlighet
böjer sig i en kvinnas kärlek till dig från korset“. Vidare
omnämnes Goethe i “Nya skalders rad“ (LII) och i
“Ghazelens diktare“ (XXIV) jämte Hafiz, Riickert,
Plåten m. fl., och “Efter läsningen af Goethe“ (LXI)
förhärligar hans skaldskaps naturlighet, ungdomliga glöd
och förlösande kraft. En omskrifning af den bekanta
versen “Wer nicht sein Brod mit Thränen ass“ synes mig
raden “Må tårar fukta brödet“ i slutstrofen af “Fräs tel se“
(XLVI), och i “Ekon från klipporna“ n:o 13 (LVII)
fullföljes tankegången om lifvets gröna träd — i motsats
mot den gråa teorin — därhän, att äfven det gröna trädets
rötter dock försvinna i djupet.
På åtskilliga ställen identifierar han sig ock med Faust.
I “Heliga Grals arfvingar“ säger han åt
uppenbarelsen ungefär det samma, som Faust erinrade sig vid
äng-larnes kör (v. 775—778). “I Vägledaren“ (XV) låter
han sig likasom Faust lyftas af anden öfver hafvet. I
“Kärlekens karneval“ (XXXI) grubblar han öfver hvad
som var i begynnelsen och kommer till det resultat, att
det var kärlek. I “Påsknattens klockor“ (XXIX)
sjunger han:
“Som Faust bidde påskens första gryning
med dödens bägare uti sin hand.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
