Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skrän och jubel; glasen skrällde,
och en flod af skåltal svällde:
"Länge lefve han, vår tröst!
Helvetets och Roms förfäran!
Lefve Hus, som göt. med äran
fädrens kraft i fega bröst!"
Men med ens hos druckna skaran
hvarje blick vardt allvarsam,
ty i öfverjordiskt skimmer
trädde Nazareen fram
och i himmelsk fägring lyste.
Man af helig bäfvan ryste,
smög sig till hvarandra tätt,
ty man kände, att den gästen
band allt skämt och att til) fästen
en odödlig ande trädt.
Men — o ve! — med ens stod duken
omvärfd utaf eld och rök.
Flamman växte hög och girigt
hvarje tråd af tyget slök.
Allmän skräck, tumult och frågor.
Blott ett tecken — och af lågor
eller bilder intet spår!
“Hvad betydde afgrundsbranden?“ —
Faust sade lugnt: — "Världsanden
städse genom flammor går.
"Vare sig att denna flamma
själf han tände eller att
hon af ondskan väckts — sak samma,
blott hon skingrar mörkrets natt!
Därför lät sig anden väckas,
att det mörker skulle bräckas,
som årtusen höljt sig i.
Därför tändes denna glöden,
och han måste uti döden
själf det första offret bli."
I “Faus tulus“ (XXXV) besjunges Fausts och
Margaretas son. Född i fängelset, uppfostrades han af
fångvaktaren. Af modern hade han fått de svärmiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
