Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med vänster hand han fäster stjärnors ked;
i andra handen dödens kalk han svingar.
Kometer rycker han ur banan ned
ocli kväfver deras glöd med sina vingar.
Han bidar blott att med sin starka arm
få släcka solens glöd, förtorka stränder
och rulla jordens boll, af farten varm,
lik Sisyfus, med sina jättehänder.
Han skulle rulla den allt mer och mer
och uti lavan döda mullen smälta
som droppar uti stjämpokalen ner
och jorden åter in i kaos välta.
Allt detta kaos — måne, sol och jord —
han skulle lyfta upp från forna härdar
och säga Herran: “Med ditt skaparord
gif lif åt detta stoff till nya världar!
“Ja, gif dem lif! Om myriader år
de skola åter stelna, stanna, brista.
Ty lif är växling, allt i kretslopp går.
Och hvad är mänskan däri? Blott en gnista!“
Det hör och ser jag uti nätters ve,
när gråtande i ensamhet jag smäktar.
Och mången gång jag tycker mig ock se,
hur ängeln med sin kalla vinge fläktar.
Yid kvinnobarmen jag det ser och hör,
när mållös mun af heta kyssar höljes.
Då tyckes mig, att jag lycksalig dör,
och att all världen af hans vingar döljes.
Men fåfängt ropar jag från pinobädd,
och fåfängt ropar jag med trånsjukt hjärta.
Han står där jättelik vid afgrundsbrädd
och stirrar kyligt på min lumpna smärta.
Med vänster hand han fäster stjärnors ked;
i andra handen dödens kalk han svingar.
Kometer rycker han ur banan ned
och kväfver deras glöd med sina vingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
