Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 1. Dante och Goethe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om jag skulle våga kalla Vrchlicky för u slavernas
Goetheu, vill jag därmed icke precis säga, att Vrchlicky
är en Goethe. Tvärtom är han i sitt rastlösa, för alla
möjliga intryck lätt mottagliga väsen mycket olik den
harmoniske, på äldre dar quietistiske Weimar skalden, och
jag tror knappt, att en Goethe är möjlig i vår nervösa
tid, då så många nya samhällsproblem och etiska frågor
tränga sig på. Men bland alla slaviska poeter är han
mest värd detta hedersnamn, ty han är den ojämförligt
mest universelle, mest bildade slaviske skalden (möjligen
med undantag för ryssen Mereékovskij, om hvars plats i
världslitteraturen det dock ännu är för tidigt att döma),
och han har den bredaste och djupaste lifssynen såväl på
historien som på sin samtid, men ändock, likasom Goethe,
stående högt öfver dagens småsinta partikif.
Men den väsentliga likheten mellan Goethe och
Vrchlicky finner jag däri, att slaven, liksom Faust (och hvarje
sinnligt-förnuftigt väsen i öfrigt), med största skäl skulle
kunna säga om sig: “Zwei Seelen wohnen, ach! in meiner
Brustu, och liksom Goethe skref sin bekanta
själfbekännelse:
“Vom Vater hab ich die Statur, Des Lebens ernstes Ftthren; .
Von Mütterchen die Frohnatur Und Lust zu fabulieren.“
kan ock Vrchlicky, såsom vi sett af den biografiska
inledningen, säga något liknande om sitt påbrå på fäderne
och möderne. Redan i diktsamlingarna V, VI och VIII
spåras denna dualistiska världsåskådning, och den
framträder klart i dikten wHarut och Marut“ (XXXV).
Såsom bekant, har Riickert i det lilla poemet “Die gefallenen
Engela skildrat, huru dessa båda änglar dömdes till jordisk
landsflykt, därför att de gett den vackra Anahid lösen till
himmelriket. Vrchlicky går tillbaka till Koran (II: 96)
och sammanställer med dessa personifikationer af de båda
lifsprinciperna ett sagomotiv från konung Salomos tid *).
*) Denna poetiska gestalt förekommer ock i ett af de “lyriska
mellanspelen“ (LXVI), då Salomo och drottning Belkis lyssna till herden och
Sulamit, samt i skissen “Abisag“ (i “Brokiga skärfvor“). Det kan vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
