Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 3. Gud och kristendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jahve är i sin stränghets allvar svår.
Jalive är idel kärlek, som består.
Jahve är död och lif, är köld och vår“. *)
Och i “Gud“ (LI) söka både den rike despoten och
den fattige filosofen i hela världen fåfängt efter Gud.
Först i dödsstunden hviskade en ande åt dem: "Kan du
blicka in i dig själf?“
Om nu denne store okände är till finnandes inom oss,
måste han dock uppenbara sig i olika lifsyttringar. Han
är den naturliga vedergällningen (“Domen“ i VI), han
är medlidandet (“Sandalfon“ i X) och kärleken, som
trotsar själfva helvetet (uEloau i X). Han är ock den
stora arbets- och kraftkällan, den sig ständigt förnyande
skapelsen och såsom sådan allestädes närvarande. “Gud
själf“ — heter det i “Aldrig sömn“ (XV) — “dök ned
i tidens haf, och ingen vet, huru han skall benämnas.
Vi veta blott, att han lefver, alstrar, glädes i naturen och
i hjärtat och att han aldrig har en hvilodag.“ — Och i
“Flat, ubivult“ (XV) sjunger han: “Världen är i ständig
kamp. Men lugnt står Han bakom. I dag kalla vi honom
Rättvisa, i morgon Välsignelse. Ej behöfva vi mer ängslas
såsom Job. Han talar ständigt till oss, i grafvens högtidliga
tystnad, i vaggans löje, i stjärnor, rosor och böljor. Världen
är blott en vas, som han fyller med mystisk väldoft.
Många förneka honom, men alla längta efter honom.
Han var i Jesu hjärta och i Spinozas hjärna. Fordom
talade han genom profeter; han leker med barnen och
talar fåglarnas språk. Dante hade hans flamma på sin
panna, och Hus i sitt bröst“ . . .
En sann gudsdyrkan består därför i att vidga och
förklara gudsbegreppet. I ghazelen “Utbreden Gud!“
(XXIV) uttalas följande önskan: “Hela jorden varde en
af dessa pärlor, hvaraf hans blixtrande gördel glänser! ..
Hvart mänskohjärta vare hans rätta tron! Budskap om
honom bringe pänselns färger och mäjselns hugg!“ Ännu
*) Jmfr. “Romansen om de båda klosterbröderna“ (LXIII),
som trots andlig olikhet trifdes bra ihop och vid lifvets slut funno, att
de dock nått samma mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
