Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 1. Antiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din tid skall komma. Glädjen ock med den.
Det gamlas tunga mörker vi förgäta.
Af skönhet vi berusa oss igen
och hyacint i våra lockar fläta.“
Likaledes ger han, efter besöket i Berlins museum
1885, uttryck åt sina reflexioner öfver “Utgräfningarna
i Olympia“ (XXIX) sålunda:
“Jag vill ej klaga, att min tid är ringa.
Men spörja måste jag, hvad den skall bringa
åt eftervärld, som söker dess ruin.
När forskare dess spillror uppenbara,
hvad skola de om nutidssläktet svara?
Hvar är där mänskans kraft? Hvar poesin?“
Och i “Cyklopernas klagan“ (XVI) lyder en strof:
“Natur! Hvart hafva dina gudar svunnit?
Ho skrämmer nu med blixt och åskans skräll?
Ha dina hästar, Helios, förbrunnit?
Hvar är ditt haf, din jord, din himlapell?
An susar vinden ibland snår och stammar,
men ej satyren mer bland rankor glammar.“
Men naturens eviga ungdom håller skalden skadeslös
for den svunna lyckan och låter honom i fantasin se denna
skönhet äfven i döden och i ruinerna. Denna idealiserade,
lefvande bild af den begrafha antiken har han framställt
i ungdomsdikten
Sarkofagen (V).
0 Hellas, konsternas och lifvets härd!
Din andes glans lyst upp min mörka värld,
och samma sol, som kysste daggens droppar
1 arla stund på ditt Hymettos’ knoppar
och med sin eldglöd dina drufvor fyllt,
har ock min poesis pokal förgyllt.
Till en förvittrad sarkofag, jag såg
på klassisk mark, står än min längtans håg,
flyttfågeln lik, som, vräkt till fjärran stränder
af lifvets stormar, hem dock återvänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
