- Project Runeberg -  Jaroslav Vrchlický. En litterär studie /
275

(1904) [MARC] Author: Alfred Jensen With: Jaroslav Vrchlický - Tema: Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 1. Antiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vrcklieky, likaväl som Nietzsche och andra stora poetiska
tänkare, vet eller får erfara, att det allra största problemet
förblir en olöst gåta, och att det finnes en gräns, utanför
hvilken det mänskliga snillet så att säga krossas af det
oerhörda lufttrycket eller spränges af den subtila
förtunnin-gen af etern. Merezkovskij har visserligen gjort ett
stor-artadt försök att sätta upp ekvationen antik kultur och
kristlig tro, men lösningen har icke heller han ännu funnit. ..

V ¥

*



I samband med denna antika naturdyrkan står, likasom
i Vrchlickys rent lyriska diktning, hans erotiska
temperament. “Kybele“ (XVI) är en lofsång öfver den antika
kvinnan, jämförd med nutidens. Akme (XIX) spörjer vid
Septimius7 bröst ej längre, hvad kärlek är, och hierofanten
besjunger den rena kärleken och den sensuella lustan i
“Attis och Kybeleu (XIX): Grudamodem älskar herden
Attis, som faller för nymfen Sangaris’ förföriska lockelser;
men hon tar honom till nåder igen och gör honom till
gud genom sin rena kärlek. Lais (XIX) klagar till Venus
öfver att hennes kroppsliga fägring, gudinnans gåfva, vållat
hennes fördärf och väckt de thessaliska kvinnornas
svartsjuka hat, så att hon nästan sargats till döds af dem.
Hon ber därför att få slippa den ödesdigra gåfvan, men
Venus ler huldt och lofvar henne odödlighet:

“Skön den lulmnd skall blifva, som du jorden sänder.

Vllrlden ger du lif och rördise och svall.

Och den sten, som slungas dig af ondskans händer,

skall till ros förvandlas redan i sitt fall.“

Och slutstrofen i “Leda“ (XIII) lyder:

“Fläktar genoin lunden fara.
Vill doft andas ängens skrud.
Hviska ordet kärlek bara.
och då visar sig — en gud.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jajaroslav/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free