Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 2. Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medeltiden.
Ju större skaldskap, dess mer friliet. Vrchlicky, den
antika lifsglädjens lofsångare, är på samma gång en
fullblodig romantiker med den äkta romantikens fina
förstående for den religiösa mystiken och de*kristna
legendernas innerliga skönhet. Såsom ett barn af den kristna
kulturen liknar han i sin antika skönhetskult den där munken
i “Bildstoden“ (V), som i många år går och längtar efter
något ovisst. Men en vårdag i parken tjusas han af
jasminer, fågelsång och fjärilar, och då han knäfaller för en
naken kvinnostaty, gråter han af omedveten lycka, ty hela
den helleniska världen hade med ens sprungit fram i full
fägring.
Vi hafva redan sett, huru hans uppfattning af
Kristus, kärlekens största apostel, gärna framställer
Frälsaren i legendens strålskimmer, och till de redan anförda
exemplen• kunna ytterligare några bifogas. I “Simon
undergöraren“ (XIX) ville den helige, men i sin
egenrätt-färdighet själfviske och hjärtlöse gudsmannen mäta sig i
makt med Kristus, som dock lugnt svarade: “Det kan du
ej, ty kärlek du ej äger.“ — I “Cechisk jullegend“
(XL) behandlas en af de i böhmiska folktraditioner gängse
episoderna om Jesu och Petri gemensamma jordevandringar.
De komma en vinter till Böhmen, där Petrus på julaftonen
ger äpplen och nötter i en stuga. Men Jesus skänker ett
i vaggan sofvande barn kraft och kärlek att kunna
motstå framtidens ondska, och då Petrus vill påskynda
uppbrottet, har Jesus svårt att skilja sig från detta land, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
