Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 3. Orienten och norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. ex. i “Lazari hymn“ (XVI) sker det endast i
allmänna ordalag ntan direkta hänsyftningar på nutida
förhållanden, eller ock går han tillbaka till äldre, historiska
tider, såsom i “Bondeballaderna“. I “Etruskisk ballad“
(XVIII) hittar en plöjande bonde först människoben, därpå
blod och sist ett kvidande barn med grått hår, skrynkligt
ansikte och med en halmkärfve i handen. Det säger åt
bonden:
“Din bittra svett, din mödas gråt
du i min uppsyn finner,
och frukten af din idoghet
i min bukett du vinner.
“Min gråt är mänsklighetens gråt.
Dess tårar aldrig sina,
och i mitt anlets skrumpna drag
du ser din barndoms pina.“ *)
Eller för att t. ex. antyda den franska revolutionens
sociala förutsättningar tillgriper han ett så enkelt motiv
som i “Den blinde fiolspelaren“ (III). Vid Louvren
klagar en blind fiolspelare öfver Ludvig XV:s skändligheter
i Hjortparken och öfver folkets nöd. Kungen affärdar
honom med några dukater för att slippa höra hans skärande
låtar, men den blinde kastar guldmynten i floden och
ger i stället hämnd och hat i arf åt sin son. Och då
kungen dör, ensam och förbannad, spelar den blinde för
allra sista gången. Det låter som en frihetshymn och en
begrafningskoral, som kedjors rassel och jämmergråt och
som vilda jubelskrän, då blodig-a hufvuden falla under
bilan i bödelns låda.
I själfva värket har skalden ett varmt hjärta och en
alltid vaken blick för samhällets olycksbarn, ehuru hans
*) Denna ballad synes mig bilda en kontrast till den af V. själf
öfversatta dikten “Etruscan Tombs“ af Mary Robinson:
“The peasants digging deeply in the mould
Cast up the autumn soil about the place,
• And saw a gleam of unexpected gold
And underneath the earth a living face.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
