Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut varit med om att resa, och Vrchlicky har själf
påpekat denna otacksamhet från ett nytt släktes sida i poemet
uAfgudenu*) (XLIY). Likasom ude ungatf i Warschau
begynt ett hätskt fälttåg mot Sienkiewicz, saknas det icke
i Böhmen röster, som, glömska af att de i främsta rummet
hafva Vrchlicky att tacka för att den cechiska vitterheten
nu mera är en faktor i den modäma kulturhistorien, endast
söka efter fel och svagheter.
De glömma därvid — förutom sin egen litenhet —
att en så titanisk alstring som Vrchlickys måste medföra
en viss ojämnhet. Då ett skaldiskt snille frikostigt slösar
med sitt guld, måste metallen blifva af olika halt, men
den kan aldrig helt förlora sin ädla, oförstörbara
hufvud-egenskap. Och om man lägger honom till last, att han
begagnat sig af redan gifna ämnen, får man ej förgäta,
att det är formen, sättet, som fäller utslaget i konsten. Vi
trampa kanske dagligen på en underjordisk guldådra utan
att veta det, och det är upptäckarens rätt att få upptäcktens
lön. Historiens bok ligger tillgänglig for alla, men det
är endast den värklige skalden som förstår att slå upp
de rätta sidorna, och Goethes härliga ballad uDer Erlkönig“
är icke mindre originell såsom konstvärk, därför att han
hämtat stoffet från den danska kämpavisan aElverskudu.
tfJe prends mon bien, ou je le trouveu. På samma sätt
är det ock med Vrchlicky. I själfva värket äro hans episka
fragment, dessa andliga fränder till Hugos och Leconte de
Lisles historiska bilder, fullt själfständiga skapelser.
Man har slutligen anmärkt, att Vrchlicky försvagats
med åren, hvilket ju ej häller vore att undra på. Men
denna anmärkning är endast skenbart riktig. Hans senare
diktsamlingar äro icke längre ungdomens eruptiva utbrott
af glödande känslor och tankar, och en viss resignation
ha lifvets mer och mindre bittra erfarenheter lämnat efter
sig i hans rörliga sinne. Men hvad som försvagats i
*) Om den i Ökensanden kullvräkta afgudabilden, som i går var
föremål för dyrkan, men i dag ligger obeaktad, tills någon siare kommer
och upptäcker dess forna skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
