Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty de, som lifvet för frihet låta,
de skola lefva ännu i döden.
Båd’ jord och himmel och haf dem gråta,
och barder tälja de tappres öden!
Junaken skuggas af örnens vingar,
och vargen såren med ömhet slickar.
Den trogne falken, som ner sig svingar,
åt stridskamraten en hälsning nickar.
Så lider dagen till kvällens timma,
och vinden susar i mörka träden,
och månen glänser och stjärnor glimma:
Balkan ger eko af hjältekväden.
Och samodivorna, skogens brudar,
lätt smyga fram öfver gröna fälten
med tunna slöjor och hvita skrudar
och sätta sig hos den unge hjälten.
Den första såren med örter binder;
den andra svalkar med kyligt vatten;
den tredje kysser hans bleka kinder
och ler så huldt i den tysta natten.
»Min vän Karadsja — hvar kan han vara?
hvar äro öfrige vapenbröder?
O, syster! lefva de ännu? svara,
förrän jag ensam i kval förblöder!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
