Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ugglor ochj andra nattliga väsen, oeh en med halm fyld lår
hade tagits i besittning af en stor, hvit hund. Hans ögon
lyste spökligt i mörkret, och med ett doft morrande inlade han
en skarp gensaga mot de inträdande. Men Kristo II, som
var hemmastadd här, sparkade ut den ursprunglige
hyresgästen, hvilken med sitt skall på den ödsliga heden gaf luft
åt sin befogade ilska, under det att de båda hus ville lugnt
redde sig gemensamt nattläger i halmlåren och om kort
voro insomnade. Som täcke tjenade deras gångkläder, och
ena armen användes som hufvudkudde.
Det var i detta hål vår hjälte tillbragte nätterna från
Oktober 1868 till och med Februari 1869 — sent i »säng*
och tidigt uppe för att under ströftåg på gatorna uppehålla
lifvet, utan tvifvel den mörkaste perioden i Botjovs lif. Hans
ideal tycktes för alltid krossade, och hans önskningar
inskränkte sig nu till mat och värme. Kristo II:s sysselsättning
bestod hufvudsakligen i att spela biljard, då han med sin
skicklighet kunde förtjena några styfrar, hvarjämte han hade
en speciell fingerfärdighet i att vid växling af större mynt
låta några smärre skiljemynt omärkligt försvinna i rockärmen.
Kristo I:s likaledes mindre honetta sätt att hålla sig uppe
under denna förtviflade kamp för tillvaron bestod bland
annat i att under sin öfverrock smuggla med sig något bröd
e. d., då han gick från ett värdshus. För öfrigt sökte Botjov
alltid hålla sig så ren och snygg som möjligt och tillbragte
all sin »lediga» tid i en bulgarisk läsesalong, där den tarflige
unge mannen knappt observerades bland andre medellöse
emigranter från Bulgarien. En gång då han satt där och »slök»
tidningar, kunde en fin herre dock ej undertrycka sin
förvåning öfver att Kristo så ängsligt höll sin långa, luggslitna
öfverrock hopknäppt i den varma salen. Men Kristo hade
sina giltiga skäl att akta sig för förkylning: han hade —
inga byxor, utan blott strumpor och stöflar, som räckte till
knäna. Botjov svarade icke på den tydliga insinuationen,
utan aflägsnade sig tyst — dock icke utan den hämd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
