Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På sinnet tynger en dåsig dimma;
min bättre människa slåss förgäfves,
ty tro och kärlek alltjämt förkväfves,
och icke lyser den minsta strimma
af hopp att väcka ur sekellånga
förfäingsdvalan de tallöst många...
Den slöe dåren har endast öga
för rikedomen och frågar föga,
om snöda guldet sitt ursprung leder
från änkors tårar, från svek och styrka,
om blott det helgats utaf den kyrka,
där prästen ljuger och själlöst beder . ..
O, helga enfald! hur oerfaren!
smek dina bojor! kyss hårda riset!
Du skall ju komma till paradiset,
om Gud du fruktar och älskar tsaren! ...
Så varar kampen i alla tider.
Förnuftet kväfves, det sanna lider,
och ej vi frias ur fångenskapen,
förrän det ljuder: bröd eller vapen!
Af samma hånfulla satir genomandas poemet »St
Georgs-dagen», hvari förf. gisslar okunnigheten och fromleriet och
skämtar med huru »fåren bräka inför de skenheliges altare.»
Sin trosbekännelse har Botjov sammanfattat i följande
frimodiga, varma bikt:
Min bön.
»Välsignad t vare Herrens namn.*
Gud och Herre! stor i nåder!
Ej den gud, vi ofvan finne,
utan Herre, Du, som råder
i mitt hjärta, i mitt sinne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
