Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Klart! svarade adjutanten Vojnovski.
— Låt oss då börja! Upp!
— Upp! genljöd det från hans stab, som under tiden
också kostymerat sig lika krigiskt.
— Öppna dörren! kommenderade vojvoden.
Och ut gick den lilla skaran. Botjov drog sin sabel,
blåste i hornet och skrek högt:
— Till vapen, gossar!
Med ens vardt det lif och rörelse på ångbåten. Vapen
skramlade, kistlock knarrade — öfver allt larm och väsen,
och de ordinarie passagerarne blefvo ej litet förskräckta vid
den plötsliga scenförändringen. Själf stod Botjov hög och
majestätisk, stödd mot sabeln; hans bröst häfdes och hans
ögon glänste. Kaptenen, en tysk vid namn Dagobert
Engländer, hade från sin hytt märkt, att något ovanligt var å
färde; han gjorde allarm och ville springa ut på däck, men
fasthölls af de båda hajduterna, som postade utanför hans
dörr, och förklarades höfligt, men bestämdt för fånge.
Matroserna ville naturligtvis skynda till, men öfverrumplingen var
så väl planlagd och ögonblickligt utförd, att de sågo sig
afspärrade i små grupper och ej vågade göra motstånd mot
de revolvrar och bössor, som hotfullt riktades mot dem.
Hajduterna hade ock elektriserats af sin höfdings
kraftiga uppträdande och betraktade honom med förtjusning. En
ung man från Karlovtsi, hvilken hittills ej känt Botjov
personligt, blef så hänförd vid hans åsyn, att han under tårar
skrek: Bröder, han är ju riktigt som en tsar! Så måste ock
vår tsar Asen ha sett ut! — En annan har efteråt förklarat,
att han ej skulle ha tvekat kasta sig i Donau, om Botjov
befallt det; en tredje kom fram och kysste hans hand, och en
fjärde bad i sin förtjusning att få pröfva sin knif på ett par
turkar, som funnos bland passagerarne. Korteligen: Botjov
kunde räkna på blind lydnad och hängifvenhet.
Ångbåten framgled nu endast af sin egen fart, ty äfven
maskinisterna hade öfvermannats och elden i pannorna
släckts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
