Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Pilgrimsfalk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
PILGRIMSFALK
92
eftersöktaste och därför också den
dyrbaraste av alla jaktfåglar. Innan man
fångade ungarna, lät man dem bli
flygfärdiga samt lära sig att jaga.
2. Pilgrimsfalken (Falco
peregrinus Tunst). Längd (honans)
45—49 cm., bredd 99—113, stjärt: 17,5;
näbb 3; tars 5, därav 3,3 icke
fjäderklädd; den yttre tån 4,1, dess klo 2;
mellantån 5,7, dess klo 1,8; baktån 2,5;
klon 2,3; den inre tån 3,5, klon 2,3 cm.
Hannen är ungefär 6 cm. kortare än
honan och är även svagare; dock äro
hos denna falkart måtten synnerligen
obestämda. Vingarna räcka till slutet
av stjärten. Då man i Mellan-Europa
talar om ädelfalken, falken,
jaktfalken o. s. v., menar man i allmänhet
pilgrimsfalken, som är den vanligast
förekommande av detta ädla
fågelsläkte. Då falk jakten blomstrade,
begagnades pilgrimsfalken mest därtill,
emedan de nordiska jaktfalkarna voro
sällsynta och alltför dyra, och
pilgrimsfalken i fråga om mod, kraft och
skicklighet fullkomligt tillfredsställde
alla fordringar. Till följd av
olikheterna i hans fjäderbeklädnad, i
synnerhet under hans ungdom, är han utsatt
för många förväxlingar. Ungarna i
boet hava ett påfallande tjockt
bakhuvud, korta, sträva, borstlika små
fjädrar å tygeln och vitt, mycket
mjukt dun. Halva framsidan av tarsen
liar en fjäderklädnad, som nedtill
slutar i en spets; tarsens baksida är
alldeles naken. Före den första
Tuggningen äro fågelungarnas panna, kinder
och strupe vita eller gulvita; hjässan
gråbrun med ljusa, rostfärgade
fjäderkanter; handfjädrarna mörkbruna med
ljusa spetsar och fina smala bräm på
det nedre inre fanet, på detta roströda,
ovala tvärfläckar, som börja ovanför
inskärningen. De övre
stjärttäckfjädrarna med breda, vitaktiga spetsar,
.stjärten av samma färg som
vingpennorna med 7—8 tvärfläckar, än
regelbundet på de mellersta fjädrarnas
båda fan, än blott på det vänstra fanet,
men på kantfjädrarna endast på det
inre fanet. Vaxhuden, ögonkretsen och
fötterna äro gröngula, tygeln bred,
mörkbrun, här och där vitspräcklig;
hela framsidan vit eller gulvit med
breda rödbruna eller mörkbruna i en
lansettlik spets slutande skaftränder,
som efter fjädrarnas storlek äro
bredast på buken och sidorna men
smalast på bröstet och framförallt på
benens fjäderbeklädnad. Honans
bröstfjädrar äro i allmänhet mycket korta
och styva. De nedre
stjärttäckfjädrarna ha tvärränder; stjärtens undre sida
är gråvit; den övre sidans teckning
lyser där igenom. Fjädrarna på
vingarnas undre sida bruna med gulvita
band, den nedersta raden av
täckfjädrar är tecknad med runda, här och där
oregelbundna fläckar. Efter
Tuggningen (aug—okt.) får pilgrimsfalken
re-den den gamla fågelns fjäderdräkt,
men dess färger bli allt vackrare för
varje år. Den gamla fågeln har hela
huvudet och nacken samt den breda
tygeln mörkt skiffergråblå, ofta nästan
alldeles svart. Övre delen av ryggen
mörkt gråsvart, de övriga fjädrarna på
kroppens övre sida skiffergråblå med
mörka tvärband och fjäderskaft.
Handfjädrarna äro gråsvarta, på de
inre fånen ovanom inskärningen ljusa
tvärfläckar; de övre
stjärttäckfjädrarna ljusgrå med mörka band, likaså
stjärten med 11—12 mörka band och
gulvita spetsar. Vaxhud, ögonkrets
och fötter rent gula, näbben hornblå
med svart spets, iris nötbrun. Hakan
och strupen vita; bröstet ofta, i
synnerhet hos honorna skiftande i gulrott
med fina svarta skaftränder; buken
vit eller gulvit med smala svarta
tvärband eller fläckar, likaså sidorna och
skenbenens fjäderklädnad (med mer
eller mindre stark skiftning i grått)
med mot skaftet spetsiga, smala
tvärband, likaså de undre
stjärttäckfjädrarna. Stjärtens undersida är grå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
