Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Dvärgfalk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
DVÄRGFALK—TORNFALK
100
vita med lansettformiga skaftstreck,
stjärtens undre sida ljusgrå, med blekt
svarta tvärband; vingarnas undersida
roströdaktig med vita och mörka
fläckar och tvärband. De gamla fåglarnas
ögonkrets, vaxhud och fötter rent gula,
de unga fåglarnas grumligt
gulgrönaktiga. Näbben ljust hornfärgad med
svart spets, klorna svarta. Med
avseende på styrka står han mitt emellan
lärkfalken och sparvhökhanen och
skulle kunna förväxlas med dessa
fåglar, om ej hans långa stjärt skilde
honom från den förre och de långa
falkvingarna från den senare.
|Dvärgfalken häckar vid 55 grader
och längre norrut. Han häckar i
Skandinavien, på Irland och Färöarna, i
Nord-England, Finland, norra
Ryssland och norra Sibirien, förekommer
dock under flyttningen (april och
oktober) i största delen av Europa; det
är ovisst, om han någonsin har
häckat i norra Tyskland; uppgifterna
därom äro osäkra. Vintern tillbringar han
i Syd-Europa, Nord-Af rika, även i
Indien. Enstaka exemplar påträffar
man hela vintern i Österrike-Ungern,
ja till och med i mellersta Tyskland.
In i Ost-Preussen strövar han mera
oregelbundet. Såsom flyttfågel har
dvärgfalken ofta observerats nästan
överallt i Tyskland från
Schleswig-Holstein och Ost-Preussen ända ned i
Bayern. Han bygger bo från maj i
träd, där sådana finnas, gärna i gamla
upplagade kråkbon. Där träd saknas,
som på de nordeuropeiska myrarna,
bygger han på marken. Han är mera
en fält- än en skogsfågel. Hans ägg
4—5, ha gul botten, men de äro så
betäckta med kaffe- eller nötbruna
fläckar, att denna alldeles försvinner.
Överhuvud likna äggen så mycket
tornfalkens, att man stundom alls ej
kan skilja dem från dessa, i
synnerhet som de med avseende på måtten
(vanligen 39 : 30 mm.) överensstämma
med dem. Ungarna matas egentligen
med fågelungar; den sena
ruvningsti-den kommer därför föräldrarna väl
till pass. Dvärgfalken är en
utomordentligt djärv fågel, som till och med
anfaller gäss för att släcka sin harm
mot dem. Kycklingar, vaktlar, trastar,
vadare hemsökas svårt av honom; de
små sångfåglarna bekrigar han
ständigt. Dock är han hos oss alltför
sällsynt och därjämte liten, för att han
skulle kunna betecknas som farlig för
jakten. Brevduvor jagar han väl bort,
men han kan ej gripa dem. Han
flyger ytterst snabbt utmed marken,
skrämmer fåglàrna att flyga upp och
slår dem med största säkerhet. Han
värderades därför såsom jaktfågel
mera än den mera snabbflygande
lärkfalken, som ofta ej träffade rätt.
Insekter skall han skickligt fånga på
grässtråna.
Han slår även för uven mycket
häftigt och snabbt.
2. Tornfalken (Cerchneis
tinnuncula L. Falco tinnunculus
Naum). Längd (honan) 35, bredd 73,
stjärt 17, näbb 1,7, tars 4,2, mellantån
2,6, dess klo 1, innantån 1,5, dess klo
1,1 cm. Hanen ungefär 32 cm. lång
och 68 cm. bred. Den gamla hanen
är på huvudet askblå med fina mörka
streck; den övre ryggen och
vingtäck-fjädrarna brunaktigt roströda med
några svarta pilformiga fläckar i
spetsarna. Den nedre ryggen,
stjärttäckfjädrarna och stjärten askblå, på den
senare, som har en smal vit kant, ett
tre cm. brett svart band och några
mörka tvärfläckar; vingpennorna matt
svarta med helt smala, ljusa kanter,
på det inre fanet med ljusa teckningar
på tvären. Haka och strupe vita, från
vardera munvinkeln en svart
strimma nedåt, framsidan rostgulaktig med
svartbruna skaftränder och fläckar, de
undre stjärttäckfjädrarna utan någon
teckning. Den gamla honan är på
hela översidan ljust brunröd, halsen och
nacken med brunsvarta streck, den öv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
