Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Klinckowström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
KLINCKOWSTRÖM—KOLTHOFF
238
bar knapp på knallhattens plats, som
användes vid avfyrningsövningar för
att mottaga slagstiftets stöt. Även för
slagstiftens nedförande å hanlösa
(hammerless) gevär, användes
med fördel klickpatroner.
Klinckowström, A., frih., docent, f.
67, jägare, kynolog, författare.
Klinckowström, H., frih., f. 97,
djurmålare.
Klockgrodan, Bombinator bombinus
L. har fria fingrar och tår med
simhud. Hennes förekomst i Skåne
numera oviss.
Klunken. I sitt spel säges
tjädertuppen slå klunken (ett
dubbelt gutturalljud) efter att förut ha
företagit de tre eller fyra
knäppningarne. Efter klunken börja
sugningarne 1. sisningarne.
Klöv kallas den på insidan platta, i
utkanten mer eller mindre böjda,
ovanpå kullriga, undertill platta eller
kullriga hornbeklädnad, som
skofor-migt omger yttersta tåleden hos
boskapsdjuren, svin djuren och
dvärg-myskdjuren.
Klövfett, utvinnes ur idisslarnes
klövdelar, genom att de rengjorda och
krossade styckena läggas i en skål
ovan måttlig hetta eller för stark
solvärme. Det härvid utlösta klövfettet
innehåller ännu spår av stearin, som
man avlägsnar genom avkylning. På
detta sätt berett klövfett innehåller
varken vatten eller syror, är därför
ett utmärkt medel att insmörja gevär.
Det konstgjorda klövfettet är ej sällan
förorenat med syror. Se även
Rengöring.
Klövja, forsla varor på hästrygg,
lastade över en klövsadel.
Knallhatt, en liten huv av ytterst
tunnt utvalsad koppar, vari slagkrutet
fylles med kraftig prässning så att
det formerades till en tunn kaka.
Stundom belades laddningen med
någon främmande färg, så att huvarne i
botten voro vita, rosenröda o. s. v. Or-
saken varför den kunde laddas utan
att avbränna, se Slagkrut.
Kallas numera tändhatt.
Knallpulver, en explosiv blandning
av 1 del svavel, 3 delar saltpeter och
2 delar torr pottaska.
Knibla en skjuten hjort e. dyl. så
kallas att binda dennes fram-och
bakben tillsamman i kors med varandra
för att lättare kunna bära honom.
Knipa, se Änder.
Knipskrake, se Skrakar.
Knorr.. 1. De nordiska spetsarnes
böjning av svansen över ryggen. 2.
Tjäderhönans och rackelhanens läte.
Knorra eller kackla, säges om
tjäder- och orrhönans lockläte. Om
honan kacklar, då hon uppstötes, vet
man, att hon har kull. Knorrande
kallas även den djupa ton morkullan låter
höra under vårsträcket.
Knubbsäl, se Sälhundar.
Knutson, K., grosshandlare, f. 58,
jägare, Afrikaforskare.
Knäppningar kallas första och
förberedande ljuden av tjäderns spel. Se
Klunk och S u g n i n g.
Knäppt säges ett skall vara, där
drivningen icke börjar förr än hela
skallplanen är omgiven av skallfolk.
Knölsvan^ se Svanar.
Knöppel, iVrvid, redaktör för
tidskriften "Från jaktmarker och
Fiskevatten". Utgivit "Konsten att skjuta" m.
rn., jägare, författare.
Kolbullar, skogsarbetarnes
vanligaste föda, tillagas på följande sätt. Mjöl
röres med vatten till stadig smet som
saltas lätt. Enbart fett fläsk (s. k.
amerikanskt) smältes i en stekpanna.
Smeten lägges i pannan, gräddas på
båda sidorna till en omkr. 3 cm. tjock
pannkaka. Vid gräddningen måste
pannan stå på glöd. Kolbullar
förtäras sedan till omväxling med kaffe,
torrt bröd och amerikanskt fläsk.
Kolthoff, Gustaf Isak, zoolog,
forskningsresande, f. 14 dec. 1845, d. 25 okt.
1913. Framstående jägare o. författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
