Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - K - Kolthoff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
KOLTHOFF—KONUNGENS JAKTKLUBB
240
Skapare av Biologiska museerna i
Stockholm och Uppsala. Konservator
vid Uppsala universitets zoologiska
museum 1878.
Kolthoff, Kjell, direktör, chef för K:s
naturaliemagasin i Uppsala. Son t.
föreg.
Koltrast, se Trastfåglar.
Kolv, 1. den bakre, bredare delen av
gevärsstocken, d. v. s. av träunderlaget
för pipan och låsmekanism vid ett
handeldvapen. Kolven är baktill
klädd med en plåt, bakplåten,
och är invid denna hög och bred för
att bättre kunna stödjas mot axeln
eller, vid pistol och revolver, bättre
kunna hållas i handen. Kolven
övergår framtill i kolvhalsen, som är
avrundad och tillika med kolven har en
viss krökning, för att geväret må
bättre kunna riktas. Kolvvinkeln,
d. v. s. den vinkel som bildas av
kärn-linjen och en linje från bakplåtens
mitt till stötbottens medelpunkt,
överstiger ej 12° till 13°.
På moderna jaktgevär är kolven
vanligen något "skrängd", d. v. s.
riktad åt ena sidan, för att skyttens öga,
då geväret hastigt kastas till kinden,
lätt må komma i linje med sikte och
korn. För att ge större stadga åt
högra handens grepp om kolvhalsen
äro jaktgevär ofta försedda med en
utvidgning, s. k. pistolkolv
under kolvhalsens bakre del.
2. Benämning på de korta,
utväxande, ännu ej hårdnade hornen hos de
hjortartade djuren.
Kolvhals, se Kolv.
Kolvplåten, den del av kolven som
vid anläggandet av geväret ligger mot
skuldran. Den är ofta av horn, härdat
gummi eller bleck.
Kolvvinkel, se Kolv.
Komparativ anatomi, se Zoologi.
Koncentratorer, medel att förtäta,
d« v. s. förminska spridningen av ett
hagelskott. I allmänhet mycket
opålitliga, Se även Spridning.
Konservator, i Sverige titel på
sådana vid naturaliesamlingar anställda
tjänstemän som ha till åliggande att
preparera naturföremål (såsom att
skelettera och uppstoppa djur,
inspi-ciera konserverings vätskor m. m.)
ävensom att utöva närmaste tillsyn
över deras konservering. Personer
vilka uppstoppa däggdjur och fåglar
mot betalning, d. v. s. driva denna
sysselsättning som affär kalla sig
sålunda med orätt konservatorer. Deras
rätta titel är preparator.
Konst gryt äro efterbildningar av de
naturliga. Man nyttjar dem till
tävlingsarbetsplatser för taxar och
fox-terriers på grävling och räv, ävenson?
att i desamma fånga hela kullar av
ovannämnda rovdjur. Man anlägger
sådana gryt i lämplig terräng och så,
att de olika gångarne och kamrarne
lätt kunna avstängas och isoleras.
Något djurplågeri kan då ej förekomma.
Sådana konstgjorda boningar kunna
även anläggas för infångande av mård,
iller och hermelin. Se även Grytprov.
Konungens jaktklubb stiftades av
Karl XV på Ulriksdal i sept. 1863 och
hette H. M:t Konung Karl XV:s
jaktklubb, tills under senare delen av
1870-talet namnet ändrades till det
nuvarande. Klubbens ändamål är att
genom goda föredömen främja jakten,
att vaka över jaktlagarnes efterlevnad,
genom tjänliga medel (såsom
arren-dering av jaktmarker, inplantering av
vilt, utrotande av rovdjur och
skadedjur) befordra tillväxten av nyttigt
villebråd samt sålunda även bereda
tillfälle för klubbens ledamöter att å
dessa marker anställa jakter utan fara
för viltets bestånd. Konungen är
självskriven ordf. i klubbens styrelse,
vilken bl. a. verkställer inval av
ledamöter. Endast svenske män kunna
inväljas till ord. ledamöter. Dessutom
finnas "ständiga" ledamöter, som vid
inträdet erlägga 500 kr. en gång för
alla och "arbetande" ledamöter som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
