Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - M - Metamorfos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
METAMORFOS
I—MJÄLTBRAND
280
södra och mellersta Sverige,
sparsammare norrut till norra Jämtland och
trakten av Lule. Tofsmesen, P.
cristatus L. går i norr till Jämtland.
Lappmesen, P. cinctus Bodd.,
bebor norra delen av skandinaviska
halvön. Kärrmesen, P.
palus-tris L., går i norr upp till Jämtland.
T a 1 1 t i t a n, P. atricapillus
borealis Sel. Longch., går ända upp i
fjällen. Alla häcka i ihåliga trän eller
andra håligheter. Stjärtmesen,
Aegithalos caudatus L., åter, bygger
sitt konstrika bo i träd.
Metamorfos. Ofta genomgår embryot
inom ägget eller inom moderdjurets
kropp en så fullständig utveckling, att
det unga djuret redan vid sitt första
framträdande väsentligen endast
genom ringa storlek och könsorganens
omogna tillstånd skiljer sig från den
könsmogna individen; exempel på
denna utvecklingstyp är flertalet av
de högre ryggradsdjuren. Är däremot
av en eller annan anledning en större
del av organismens utbildning förlagd
till tiden efter födelsen, så att det unga
djuret (= larven) dels äger organ, som
det könsmogna saknar, dels besitter
andra organ i ett väsentligen ofärdigt
skick, betecknas utvecklingsarten som
metamorfos. Så hos insekterna
och amSibierna.
Meves* F. V., ornitolog, f. 1814 i
Tyskland, konservator vid
Riksmuseets vertebratavdelning 1841—77.
Framstående jägare och författare.
Miasm 1. Miasma, äldre benämning
för sådant infektionsämne, som alstras
utanför människokroppen och som ej
direkt kan överföras från en individ
till en annan, utan inkommer i
organismen från den yttre naturen.
Mickel kortform för Mikael, använt
inom hela svenska språkområdet
åtminstone sedan 1500-talet för att
beteckna räven.
Milles, V. K. E., skulptör, f. 23 juni
1875. Skapat utmärkta djurgrupper.
Milvus, se Gladsläktet.
Mindre korsnäbb, se Finkfåglar.
Mindre kärrhök, se Kärrhöksläktet
Mindre lira, se Stormfåglar.
Mindre skrikörn, se
Kungsörnsläktet.
Mindre strandpipare,, se Brockfåglar.
Mindre sångsvan, se Svanar.
Mindre vattenödla, se
Vattenödlesläktet.
Mistel, Viscum album L., en oftast på
lind och ek parasiterande växt,
sällsynt förekommande i Sverige, där den
t ö. är fridlyst. Dess frukt är ett
klotrunt, vitt, genomlysande bär med
ett enda plattat frö och ytterst klibbigt
kött, rikt på viscin, ett klibbigt slem,
som fäster fröet säkert vid trädets
bark, då en fågel äter bäret och
avstryker fröet på grenen. Detta sega
slem kunde användas till fågellim på
den tiden detta fångstsätt var tillåtet
Mjältbrand, smittosam sjukdom,
förekommande förutom hos våra
husdjur (kor, får, häst, svin, hund) även
hos älg, kron- och dovhjort, rådjur,
vildsvin och räv. Även hare och kanin
äro mottagliga för smitta. Den
förorsakas av baciller, som vanligen
tränga sig, ut i kroppen från magen
eller tarmarne samt föröka sig i
blodet och i inre organ. Komma
mjält-brandsbaciller med blodig avföring
eller med djur, som dött i sjukdomen
och grävts ner för grunt i jorden, så
kunna de såsom vilsporer hålla sig*
smittokraftiga under flera år. Tages
nu dylika baciller av djur med föda
eller vatten, framkalla de plötsliga och
häftiga sjukdomsutbrott. I enstaka
fall störta djuren såsom träffade av
blixten och dö inom få minuter; mest
förlöper dock sjukdomen under en till
två timmar, undantagsvis under flera
dagar. Oftast är den dödlig, kan dock
i en del fall gå till hälsa. Det mest
påfallande kännetecknet på i
mjältbrand döda djur är, att mörkrött blod
framkommer ur alla naturliga kropps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
