Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Spårhund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
SPÅRHUND—SPÄNNTAND
380
i grupper om fyra och fyra. Stundom
kan dock vid språng ena bakfoten
nedsättas i en framfotsstämpel, varvid en
grupp om tre spårstämplar uppstår.
Galopp och fyrsprång
(karriär) äro olika former av språng.
Medan de mera proportionerligt byggda
djuren kunna använda alla olika
gångarter, vanligen dock med undantag
av hopp, använda de långsträckta
djuren, såsom vesslorna och mården, i
regel denna senare gångart, under det
att djur, som äro starkt överbyggda,
d. v. s. ha särskilt kraftiga bakre
extremiteter, äro uteslutande hänvisade till
gångarten språng. Som exempel på
dylika djur kunna bland inhemska
nämnas haren och ekorren, bland
utländska kängurun och springråttorna.
Kännedomen om djurens spår spelar
vid jaktutövning en stor roll ej minst
då det gäller uppsökande av
skadskjutet vilt.
Spårhund, se Hunden.
Spårsinne, förmåga att av
villebrådets spår- och spårtecken (se dessa
ord) sluta till dess uppehållsort och
följa ett flyende villebråd. Denna
förmåga finnes särdeles väl utbildad hos
vissa naturfolk, medan den hos
kulturfolkens jägare i allmänhet står
tillbaka, i samband med
jakthundsrasernas fullkomning och den strängt
införda arbetsfördelningen mellan
jägare och hund. "Spårsinnet" är
naturligtvis intet sinne i egentlig mening,
utan en genom övning (och medfödda
anlag) betingad skarp
iakttagelseförmåga, parad med erfarehet om
villebrådets vanor.
Spårsnö,, nyfallen snö, varpå man
kan se villebrådsspår.
Spårstälning, se Spår.
Spårstämpel, se Spår.
Spårtecken, alla de olika märken,
utom de egentliga fotspåren, spår i
inskränkt bemärkelse, som djuren
lämna efter sig i markerna. Hit höra i
främsta rummet gnag- och
betningsspår, lämningar efter måltider,
exkre-menter (på jägarspråket benämnda
"lösning"), fejstammar, fällda
fjädrar, myllgropar m. m.
Späck, hos vissa djur, företrädesvis
sälar, valrossar och valar m. fi.
havsdjur samt svin, det under huden
samlade tjocka lagret av fett, som likt
underhudsfettet hos andra djur består av
en grovmaskig bindväv, vari massor
av fettceller äro inbäddade. Utom för
avrundande av kroppsformerna, för
skydd mot tryck och till reservnäring
har späcket för de i kalla hav
levande djuren särskild betydelse för att
bevara den inre kroppsvärmen. Späck
är för de arktiska ländernas invånare
en oumbärlig beståndsdel av födan
likasom material till lyse och värme.
Ju kallare klimatet är, där människan
lever, i dessto högre grad utgöres
deras föda av animaliskt fett från
havsdjur. Sälspäck är ett gammalt
folkmedel mot kikhosta, lungsot och
kroniska bröstsjukdomar. Av valars och
säl djurs späck kokas tran som har
stor teknisk användning. Ur sälspäck
framtsälld, renad sältran ( o 1
e-um phocae medicinale)
överensstämmer i mycket med
fiskleverolja och har rekommenderats i
samma syfte. Till skillnad från
späcket hos de nämnda havsdjuren samt
svinet kallas både kött och fett hos
det slaktade svinet fläsk, medan
fettet invid njurar, tarmar och
revben hos svin kallas talg.
Grävlingens fett är särdeles lämplig till
beredning av gevärsfett, skosmörja m. iru
Spänna. Spänna hanen på
ett gevär; spänna en sax,
gillra en sådan, spänna jakttyg,
uppsätta ett sådant.
Spänning* norrländsk
allmogebenämning på diverse rovfåglar, såsom
hökar, vråkar, örnar m. fi.
Spänntanden, en del av mekanismen
i Mausergeväret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
