Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Stallningsgrop ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
STALLNINGSGROP—STORMFÅGLAR
382
Stallningsgrop, se Brollgrop.
Stamtavla, ett släktregister i
tabellarisk form, vilken börjar med
stamfadern och stammodern samt upptager
alla släktens såväl manliga som
kvinnliga medlemmar. Jfr. Renavel.
Stamvilt, det villebråd som konstant
eller med kortare utflykter åt andra
håll uppehåller sig på en trakt och
utgör själva
villebrådsstammen, till skillnad från tillfälligtvis
uppträdande individer. Till denna
senare kategori måste ju alla stryk, och
flyttfåglar räknas, då de uppträda
utom sitt häckningsområde, medan
flyttfåglar på häckningsplatsen, som
ju bevisligen i regel återkomma år
efter år, måste räknas som stamvilt.
En annan benämning är h e m f
å-g e 1.
Stangenberg, Knut, redaktör, f. 71,
jägare, djurtecknare.
Stannfåglar, sådana som icke flytta
bort för vintern från sina vanliga
vistelseorter.
Starar, fam. Sturnidae. Staren
Sturnus vulgaris L., är i vårdräkten
svart, metallglänsande med bruna
fläckar i spetsen på ryggfjädrarne.
Häckar allmänt upp till Jämtland, men
förekommer även ända upp till
Norrbotten. Häckar i utsatta hålkar, i
ihåliga träd, i stugknutar o. s. v.
Stare, se Starar.
Stark skovelhjort, se Dovhjort.
Stark användes ofta av jägare i
stället för stor eller tung.
Stega, se Uppgå.
Steglits, se Finkfåglar.
Stenknäck, se Finkfåglar.
Stenmården, Mårtes foina
E r x 1., se Mårdsläktet.
Stenskvätta, se Trastfåglar.
Steril, ofruktbar, ofruktsam, torr,
mager, andefattig.
Sticka, se Avfånga.
Sticka på säges om stövaren, då han
med gällt skall uppstöter ett djur ur
dess lega.
Stinkpadda, se Paddor.
Stjärtmes, se Mesfåglar.
Stock, del av gevärets
träkonstruktion.
Stockning, se Skränkning.
Stolkäpp. En käpp av vanlig längd,
men nedifrån till omkring en halv
meters höjd sammansatt av tre delar av
vilka två äro mittpå fästade med en
gemensam nagel eller axel och den.
tredje med ett gångjärn vid samma
punkt, de förra för att skjutas åt
sidan och den senare för att utfällas.
På tre knappar fästes vardera hörnet
av en trekantig, skodd och passande
läderskiva. Med denna inrättning
kan man vila, när man behagar, även
då marken är så kall att det icke är
rådligt att sätta sig ned på densamma.
Måste göras av starkt trä för att ej bli
klumpig och tung.
Stora fladdermusen, se Fladdermöss.
Stora jakten, se Högdjur.
Stork,, se Storkar.
Storkar, fam. Ciconiidae, äro stora,
kraftiga vadare. Vita storken,
Ciconia ciconia L., är vit med svarta
vingar och röda ben och näbb. Häckar
ännu i Skåne. Ägg 3—5, vita, 73—78
: 53—57 mm. svarta storken,
C. nigro L., är svart, på undersidan vit,
numera utrotad i Sverige.
Storlabb* se Måsar.
Storlom, se Lommar.
Stormfågel, se Stormfåglar.
Stormfåglar, fam. Fulmaridae, äro
havsfåglar som endast tillfälligtvis
drivas till våra kuster. L i r o r n a
Puffinus, ha tvänne tätt liggande
nästuber, som framtill äro liksom snett
avskurna, näbben mörk. Den grå
liran, P. griseus Gmel., är sotbrun
med brun undersida, vinglängd 280—
300 m., större liran, P. gravis
0’Reill, har vit undersida och en
vinglängd av 320—330 mm., mindre
1 i r a n, P. puffinus Brünn, likaledes
vit undersida och vinglängden 220—
250 mm. Stormfåglarne, Ful-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
