Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - Ugglor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
UGGLOR
439
Europa (i Ostpreussen ofta häckfågel,
mera sällan längre åt öster) till och
med Spanien och Grekland (där mera
sällan), Sydvästra Asien och
Nord-Afrika. Hos oss i Götaland och
Svealand till Dalarne. I Tyskland är
kattugglan både stann- och flyttfågel. Hon
jagar råttor och finnes alltid, där dessa
äro talrika. Hon förstår att anpassa
sig efter omständigheterna, men är
förnämligast skogs- och parkfågel,
bebor ihåliga träd; på trädlösa hedar, i
stenbrott och låglänta trakter finnes
hon ej. Man har dock sett henne
under klara höstdagar på potatis- och
rovåkrar. Hon försmår ej heller
närheten av människoboningar, om där
blott finnes skuggiga träd, och inrättar
sig i övergivna kaninbon och rävlyor.
Hon ruvar tidigt, honan ligger för det
mesta redan i maj på ägg. Man har
funnit ägg i gamla rovfågel- och
kråk-bon, i jordhålor, såväl som i lador och
på vindar. En jägmästare i
Braunschweig fann kattugglans ägg i ett
gammalt ormvråksbo; han gjordes
uppmärksam därpå genom att en
nötskrika stod på boets kant och under
gälla skrik hackade på ugglan; även
senare, då ugglan redan hade ungar,
varseblev man, att hon oroades av
nötskrikan. De två till fyra (sällan fem)
äggen ligga ofta blott på murket trä
och se därför smutsbruna ut, de äro
nästan runda, 46 : 38 mm. stora och
äro färdigruvade på omkring 28
dagar. De mycket fula ungarna hava ett
egendomligt gnisslande läte,
varigenom de giva sin närvaro tillkänna för
de förrådssamlande föräldrarna, om
de händelsevis i förtid råkat ramla ur
det trånga boet. Kattugglan
uppsöker städse ett bestämt träd, från
vilket hon utkastar sina osmältbara
bollar. Hennes ganska obehagliga läte
"kuit, kuit, kuit", varpå följer ett vitt
omkring ljudande "hu, hu, hu, hu",
höres i den tysta natten förnämligast
vid häcktiden. Om dagen sover hon i
det täta lövverket nära stammen och
förbises lätt, måste hon flyga bort, sker
det genom en ostadig, vaggande flykt,
varvid hon ofta stöter emot stammar
och grenar. Hon är en stor
råttsluka-re, otaliga råttor falla offer för hennes
oerhörda glupskhet, dessutom äter hon
grodor, maskar, larver o. s. v., till och
med fisk, jagar även efter fåglar,,
(sparvar, bofinkar, sångtrast, även
rapphöns) och isynnerhet de små
ungarna i boet; hon angriper även
sovande rovfåglar. Om hon också kan
vara värd att skonas, bör man jaga
bort henne från fasangårdar och
liknande fridlysta områden, icke heller
låta några burar med fåglar hänga ute
under natten, hon spårar lätt upp dem.
På andra platser bör man ej jaga bort
henne; hon blir i fångenskap mycket
tam.
Slag ugglan (Syrnium
ura-lense, Pall.). Längd 68 cm.; bredd 120
cm.; stjärt 32; näbb 4; tars 5,5;
mellan-tå 3,6; dess klo 2,2; baktå med klo 4,1.
Den stora ögonkretsen består av
svart-skaftade, gråa, lösa fjädrar utan fan,
som runtom omgiva det stora
svartgråa ögat. Näbb och vaxhud horngula;
klorna horngrå med svarta spetsar, de
hoplagda vingarna täcka till hälvten
den långa kilformiga stjärten.
Ögon-kretsen är runt om infattad av
glänsande, vita, brunfläckiga och prickiga
fjädrar och från hjässan till näbbet
delad av en sådan rad fjädrar.
Hjässan och nacken gul med breda, bruna
längdstrimmor, stjärten har
mörkbruna och ljusbruna band med vitaktiga
fläckar, hela framsidan gulvit med
svartbruna längdstrimmor; fötterna
likaså, dock utan svart teckning. Den
4: de vingpennan längst, den 2: dra och
l:sta äro sågade. Dun dräkten i
början ljusgrå, senare gråbrunaktig, på
undersidan svagt lergul. Ingen uggla
av sådan storlek har denna färg, och
om man därtill giver akt på de mörka,
ögonen och korta vingarna till den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
