Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprättades en besåldad kosack-armé av 6,000 man i polsk
tjänst, varemot de övriga — det stora flertalet —
hänvisades till jordbruk, fiske, hantverk och fritt krigaryrke vid
södra Dnjeper. Det är just de senare, som under namnet
zaporoger kommo att spela en så betydelsefull och
glänsande, om ock kortvarig roll i östra Europas historia.
En blick på kartan visar oss, att Dnjeper vid Kievs
höga strand gör en stark svängning åt vänster för att
kringgå de östligaste utlöparna av Karpaterna, som floden
icke mäktat bryta sig igenom. Men för att nå fram till
Svarta havet har Dnjeper i sitt nedre lopp sedermera
besegrat kullarnas hinder och söndersmulat klippväggarna.
Härigenom uppstodo de s. k. porogerna, d. v. s. trösklarna
eller forsarna, som än i dag göra flodfarten omöjlig (utom
för enstaka roddbåtar under ledning av beprövade lotsar),
och det var dessa trösklar, över vilka våra svenska
roddsmän från vikingatiden snavade, så att de måste släpa sina
lätta farkoster över landtungorna för att kunna fortsätta
vidare till havet. Inalles finns det på en sträcka av c:a 70
kilometer söder om staden Jekaterinoslavl 11 »trösklar»
(poroger) och 6 »stängsel» (zaborer), och av de förstnämnda
kände den höglärde medeltidsgeografen, kejsar Konstantin
den purpurfödde, de ursprungliga svenska namnen på sex:
Essupi (»sov icke!»), Ulvorsi (»holmfors»), Gelandri (»den
ljudande»), Aifor (»alltid forsande»?), Baruforos (»böljefors»),
Leanti (»den leende»?) och Strukun (»stråk»?).
Dessa flodkatarakter erbjödo sålunda en naturlig
skyddsmur mot fientliga angrepp till sjöss, och där bakom
byggde de zaporogiska kosackerna sitt hart när
oåtkomliga rövarnäste på öar och holmar. Detta befästade läger
kallades Sitj (betyder egentligen uthuggning, skogsglänta),
och det flyttades efter omständigheterna från den ena ön
eller holmen till den andra. Inalles känner man 8 sådana
Sitji, av vilka de viktigaste voro på Chortitsa och vid
mynningen av Tjertomlyk. Konung Sigismund I (d. 1548) gav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
