Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna »i evig besittning » näjderna kring porogerna på
båda sidor av Dnjeper såsom en vall mot tatarer och
turkar, och hit samlade sig alla, som voro »redo att för den
kristna tron bliva steglade och som ej räddes döden för
det kristna korset. Sitj var »kosackens mor», och Velikij
Lug, den stora steppen väster om Dnjeper mitt emot
Chortitsa, var hans far, och när en sultan sporde, huru
många zaporogiska kosacker det fanns, fick han till svar:
Bakom varje buske en kosack; i varje klyfta hundra
kosacker.»
Detta egendomliga krigarsamhälle rekryterades
oupphörligt genom frivillig tillströmning av den lillryska
befolkningen och diverse andra folkelement, varpå det sydöstra
Europa är så rikt, ty Sitj stod öppet för varje vapenför
man utan hänsyn till nationalitet. De flesta voro
naturligtvis från Ukraina, men det förekom dock, att tyskar,
italienare, fransmän och till och med engelsmän förirrade sig
dit. Fordringarna för inträde i denna krigiska munkorden
voro, att den nykomne var »fri» (icke bonde-träl) och att
han var ogift eller åtminstone levde såsom ogift, ty det var
vid dödsstraff förbjudet att föra med sig kvinnor till Sitj,
även en moder eller syster. Alla måste bekänna sig till
den grekisk-ortodoxa läran, och om en katolik,
mohame-dan, jude eller luteran anmälde sig, måste han döpa om
sig. År 1632 fattades ock ett formligt beslut, att alla
katoliker skulle avlägsnas från Sitj. Men för resten frågade
man varken efter pass, börd eller antecedentia, och
vanligtvis antog den nybakade zaporogen ett nytt namn för att
så mycket bättre dölja sin värkliga person.
Tröttnade någon på detta vilda friluftsliv, stod det
honom fritt att lämna Sitj och begiva sig vart som hälst.
Alla kunde naturligtvis icke oavbrutet få tillfälle att slåss
och öva sig i vapnens bruk, och därför delade sig
zaporo-gerna i två klasser: sizevyer, som bildade ett slags
krigar-adel och ständigt levde kasernliv i Sitj, och zimovnyer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
