Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du turkiske satan! Den förbannade djävulens
broder och kamrat och själva Lucifers sekreterare! Vad är du
för en avgrundsriddare? Hin onde spyr ut, vad din här
slukar. Du är inte värd att ha kristna söner under dig.
Din här frukta vi icke; till lands och vatten skola vi slåss
med dig, du babyloniske köksmästare, macedoniske
tunnbindare, jerusalemske bryggare, alexandrinske
getabocks-tjuv, Stora och Lilla Egyptens svinaherde, armeniske galt,
tatariske bagge, Kamieniec’ slaktardräng, Podoliens
missdå-dare, själva djävulens ättling, all världens och den undre
världens tokstolle, svintryne och hästsvans, rödhåriga hynda,
odöpte skalle, måtte den onde taga dig! Så svara kosacker
dig, hedning. Ovärdig är du sanna kristnas moder. Datum
känna vi icke, ty vi ha ej kalender. Måne på himlen, året
i boken och för rästen samma dag hos oss som hos er.
Kosjevoj atamanen Ivan Sirko med hela sin
zaporogiska här.»
Såsom verkställande och rådgivande myndighet hade
kosjevojen vid sin sida åtskilliga höga förtroendemän: en
general-åse«/ eller jesaul, som kommenderade hären i
kosjevoj atamanens frånvaro och hade uppsikt över trupperna i
fredstid, en domare, som förvarade silversigillet, och en
sekreterare eller skrivare (med penna och bläckhorn av
silver). Dessutom hade varje kuren en underataman, som
hade en mindre käpp till tecken på sin rang.
Den bäste kännaren av zaporogernas historia, D. I.
Evarnitskij, direktör för det etnografiska museet i
Jekateri-noslavl, lämnar i sina många arbeten intressanta
upplysningar om zaporogernas seder och bruk. Det var i
fredstid ett lättjefullt, enformigt liv, som synes mig något erinra
om montenegrinernas — det enda europeiska folk i
nutiden, som i någon mån skulle kunna jämföras med de
lill-ryska kosackerna.
De stego upp med solen, tvättade sig i rinnande vat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
