Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändigheten av att söka bundsförvanter mot papismen och mot
det svenska östersjöväldets rivaler i öster och söder, från
Dnjepers och Dnjesters okända näjder.
Redan år 1626 kommo den svenske adelsmannen [?]
Georg Bernhart och Alexander Ljubim Rubtsov, en rysk
fånge, som befriats från Marienburgs fästning, till Moskva
för att å svenske konungens vägnar anhålla om tillstånd
att fritt få färdas till Zaporozje genom det ryska tsardömet.
Men tsaren, som icke utan skäl misstänkte en diplomatisk
avsikt bakom denna reseplan, vägrade med hänvisande till
Stolbova-fredens bestämmelser, vari det icke var tal om lov
för svenska sändebud att släppas fram till Lillryssland. Och
kort därpå knöt Gustav Adolf direkta förbindelser med sin
frände, Betlen Gabor av Siebenbürgen, genom sitt ombud
Paul Strassburg[1], som förut vistats å greve Thurns vägnar
vid detta hov och kunde inhämta upplysningar om
kosackerna och tatarerna.
Dessa underhandlingar blevo ej heller alldeles
fruktlösa. År 1629 kom till Moskva från Krim khanens
sändebud Chalberdej med ett följe av nio man och bad att få
fara vidare till Sverige. Detta beviljades, och de återvände
jämte det svenska sändebudet Bernhart från Stockholm
följande år, medförande ett förbundsfördrag mellan Gustav
Adolf och khanen av Krim mot käjsaren och konungen av
Polen. Även 1630 fick det svenska sändebudet Benjamin
Baron lov att genom Ryssland färdas till Krim, och han
återkom 1632 med beskedet, att tatarerna, för tillfället
upptagna av krigiska förvecklingar med Persien, icke kunde
lämna någon hjälp genast, men att de längre fram skulle
ställa 30,000 man till förfogande.
Även med zaporogerna sökte Gustav Adolf komma i
omedelbar beröring, men detta försök strandade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
