Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Ukrainas land och folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kosackernas misstrogenhet och vankelmod. Kaptenen Peter
L’Amiral och fänriken Jakob des Greves fingo genom
Rous-sels bemedling audiens hos tsaren i Moskva 19 juli 1631
för att utverka sig tillåtelse att uppsöka zaporogernas
ata-man. De kommo också till atamanen Jan Kulaga, som då
vistades i Kanev (Kaniow) vid Dnjeper, och överlämnade
åt denne en kunglig skrivelse, som lovade kosackerna
dubbel lön och såld mot vad de fått av polackerna, om de
»för sin nedärvda tro ville stå emot polackerna och vara
i samdräkt och gott förhållande med svenske konungen,
men aldrig tillsammans med polske konungen tåga i krig mot
någon». Men zaporogerna brydde sig ej ens om att läsa
skrivelsen, utan skickade sändebuden till den polske
hetmanen Koniecpolski i Bar. De sluppo med knapp nöd över
Warschau hem till Stockholm, men deras tolk Ivan Jaganov
(Johansson?), förut anställd vid utrikeskansliet i Moskva,
fängslades av polackerna och sattes på fri fot först år 1634.
Dessa framsynta planer hämmades visserligen genom
Gustav Adolfs död, men upptogos med fördubblad kraft
av Karl X Gustav, den värdige arvtagaren av Gustav Adolfs
snillrika politik. Och samtidigt med honom hade Ukraina
och zaporog-republiken fått en statsman och härförare, som
för en liten tid fyllde hela Europa med häpnad, beundran
och skräck — det var Chmielnitskij.
Bogdan Chmielnitskij hade år 1610 blivit tagen
tillfånga av turkarna i slaget vid Cecora, där fadern Michail
stupade. Återkommen till Ukraina, ärvde han efter fadern
gården Subotov och gifte sig med Anna Samkovna från
Perejaslavl. Men han rönte stora motgångar i hemmet, ty
en viss Tjaplinskij tog egenmäktigt hans gärd och
enleve-rade hans hustru. Han stämde Tjaplinskij inför polska
riksdagen, men den avvisade hans klagomål. Det var
sålunda närmast personliga oförrätter, som väckte hans
oförsonliga hat mot polackerna; men på samma gång var det
kärleken till Ukraina, som drev honom att ställa sig i spet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
