Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kärleksnarren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svärfaders ändalykt. I krypande ordalag smickrade han »tsarens
heder, som älskar rättvis dom», och låtsades som om det
skett ej för hans personliga bästa, utan för tsarens skull,
enär de avrättade skulle ha uttalat sig lögnaktigt och
smädande även om tsaren.
Vid ingången till förhallen i Grottekyrkans trapeza
(refektorium) fanns en numera försvunnen vit gravhäll, varpå
Kotjubejs och Iskras namn voro inristade jämte följande
verser:
»O vandringsman, som gångar förbi denna stenen
och icke känner namnen på förmultnade benen!
Vi genom dödens marter ha tvungits att tiga.
Men viskningar och suckar från stenhällen stiga:
För trohet mot monarken och för sanning vi dömdes,
och lidandets och dödens pokal till botten tömdes.
Allsmäktige Gud! För Mazepas svek och list
vi båda under bilan våra huvuden mist.
Men vilorum oss vart hos Guds Moder här givet;
Hon skänker sina trälar det eviga livet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
