Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Karl XII:s olyckskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dec. 1708, tävlade svenskarna med tsaren i bombastisk
vältalighet:
»I skåden redan våra segerrika vapen glänsande på
edra fält och Moskva vikande tillbaka härifrån utan att våga
hålla stånd mot oss, huru ofta vi än erbjudit tillfälle till
kamp––-» Så uppräknas en mängd krigiska framgångar:
vid Koljablin, Mieskowice, Napa (där 2,000 dödades och
sårades), vid Miltjev, Subotin, vid övergången av Sozj, vid
Gorki (»där 4,000 ryssar, som skulle försvara bron över
Desna, måste fly för 600 svenskar») samt vid Smjeloje, där
»tre ryska dragonregementen besegrades». Därpå
vederläggas de lögnaktigt överdrivna ryktena om Lewenhaupts
förmenta nederlag vid Ljesna och Lybeckers motgång i
Ingermanland. »Varför allt detta tomma skryt av
moskoviten, om icke för att med skymfliga ord skyla sin egen
nesa? Men det är längesedan allom bekant att
moskoviterna i fråga om lögnaktiga påfund förlorat all skam.» Som
exempel anföres tsarens lömska förklädnad under visiten
hos Dahlberg i Riga, och med förakt avvisas
beskyllningarna för grymhet, helgerån o. d. Men härpå svarade Peter
i ett nytt upprop av den 3 febr. 1709, att han berömde
sig av att ha avhållit sig från »alla dylika fruktlösa och
bland alla politiska och kristna folk, särskilt gent emot
krönta huvuden, ovanliga smädelser såväl i brev som i
tal», men att han med klara bevis skulle kullslå kungens
lögner.
Karl XII:s manifest gjorde i själva verket föga intryck
på folket i Ukraina. Bönderna gömde undan sina förråd
i skogarna, snattade hästar och vad annat de kunde komma
åt. I allmänhet mottogos svenskarna ingalunda såsom
»befriare från moskovitisk träldom >, utan snarare ovänligt, utom
i Atiusja, där de hälsades med salt och bröd. Och
svenskarna å sin sida voro misstrogna mot Mazepa och hans
följe. Hetmanen själv hade en svensk »hedersvakt», som
i själva verket spionerade på honom; överste Zelenskij och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
