Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Karl XII:s olyckskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
protestanten så förfärad, att »håren reste sig på hans
huvud», ty vid stadsporten fanns en målning, föreställande
två jesuiter, med inskriften: »Vos estis lux mundi!- (I ären
världens ljus). Han mottogs i lägret av regiae majestatis
faber» (generalfälttygmästare?), som förde honom och hans
följe till doktor Malmberg, »konungens biktfader och
president för det militär-kyrkliga konsistoriet» (han var biskop
och överhovpredikant), och därpå till ministern greve Piper,
som mottog dem kyligt, men lovade dem audiens hos
konungen dagen därpå. De uppvaktade även
kanslisekreteraren Olof Hermelin, vilken på Krmanns långa tal svarade
välvilligt i konungens namn.
I likhet med många svenskar var Krmann övertygad
om att Mazepa bar skulden för det olyckliga fälttåget, och
han hyste personlig antipati både mot denne och mot
kosackerna i allmänhet. Intressant är hans skildring av en
kosack-begravning. Den döde begrovs vid altaret; på
kistan lades svärdet och på likets bröst syndaförlåtelsen
(in-dulgentice) samt ett brev från metropoliten i Kiev till helige
Michael, att den döde måtte bli insläppt i himmelriket. —
Men Krmann kritiserade också svenskarna. »Städer och
byar lät Karl XII bränna, förstöra husen ända till grunden
och döda invånarna. Endast de, som hade flytt hit från
Ukraina, släpptes hem, med befallning att de vid risk av
dödsstraff aldrig mer skulle uppträda mot svenskarna.»
Och vid stormningen av Veprik berättar han, att »några
segerrika svenskar med svärden rasade även mot kvinnor,
som kastat sjudhett vatten och stenar på de angripande».
Av vinterköldens skräckvälde lämnar Krmann följande
måleriska skildring från byn Lipovoje, vid ån Romna
natten till den 30 dec. 1708: »Vikande av åt vänster, i
riktning mot kyrkan i Lipovoje, rastade vi under bar himmel
hela natten vid en stockeld. Så förfärligt rasade den kalla
vintern, att den del av kroppen, som var vänd från elden,
blott kunde skyddas under filtar, som lades på kläderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
