Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ä’ inte de’ mr. Olson, som skrifver i Hemlandet?”
“Jo de’ kan ni lita på, de’.” sa’ jag, å så gaf
jag dom ett lite smil.
Nu skulle ni ha sett, så vackert dom log emot
mej!
“Det är så rolit att läsa era epistlar,” sa’ en.
“Hva’ det var treflit att ändtligen få träffa er,”
sa’ en annan.
“Det var då för väl, att ni kom hit till Amerika,”
sa en tredje.
“Ack, hva’ han ser glad ut,” sa’ en fjerde.
“Ja, är han inte rar,” hviskade en femte.
Då sa’ jag dom, som sanningen var:
“Det låter nånting, det der, sa’ bond, trampa
i klavere.”
Och så språka jag några roligheter me’ dom,
och så gjorde jag mej i ordning att gå. Men si,
då blef det lif af.
“Mr. Olson stannar väl å dansar,” sa’ dom alla
me’ en mun.
“Nej tack,” sa’ jag, “nu ska’ jag sofva.”
“No, stanna nu å dansa,” bad dom.
Och så stälde sej alla tösera i en ring omkring
mej å sa’, att jag inte skulle få gå min väg.
Men då tacka jag dom för välviljan å sa’, som
sanningen var, att dom kunde nog göra en
karstackare kollriger, utan att snurra rundt me’n på
golfve. Och så sköt jag den minsta af dem varligt
åt sidan, steg ut ur den förtrollande ringen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
