Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nickade åt mina väninnor och sa’, att vi träffas
väl en annan gång. Dom gaf till ett klingande
skratt och vinka’ med handen, och så skildes vi.
Och när som att jag gick utför trappan,
tänkte jag:
“Amerika är ändå ett märkvärdigt land!”
*
XIII.
Jan Olson talar om regnskurar, blixtar, penningar
och en förtjusande morgonpromenad.
Chicago den 27 april 1891.
Ja, si här får man då allting, så det förslår.
Mat får man i stora högar. Grannlåt fins det, så
det gör ondt i ögona. Blåser gör det, så småstäder
far omkring i luften. Och nu i förra veckan
så regna och plaska det, så jag har allri sitt
maken. I Sveden regna det måttlit å anständit, så
regnet kom ner i droppar, den ena efter den
andra. Men si, här har regnet en sån hiskeli bråska,
så det kommer flygande i långa strömmar, och
dränkt blir man, rätt som man går och spasserar.
Det är alldeles, som om någon stod oppe i luften
och öste ut en vattså öfver en. Det der tycker
jag inte riktit om, inte. Det är ingen hejd på
nånting här i landet. Dit det bär, dit bär det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/janols/0092.html
