Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och alla ha brådtom. Dom har något lifligt
och bestämdt i ögona på sej. Det är inte, som i
Sveden, der man gick på gatorna och lullade,
alldeles som när man går hemma i kammarn i
tofflor. Här vet dom, hva’ dom vill, det kan man
si på dom. I Sveden rörde man på sej, bara när
det var eldsvåda; men här ser de ut, som om det
vore eldsvåda hvarendaste minut, för si, så fäktar
dom och lefver hela dagen. Nu vill inte jag säja,
förstås, att en menniska är bättre, för att hon gnor
på med händer och fötter som amerikanarna. Och
inte är det välan så nyttigt för helsan att lefva
så der vildt. Men märkvärdit är’e i alla fall.
I dag tog jag mej en liten funderare, och då
kom jag te att tänka på, hva’ orsaken kunde vara
till att menniskorna springa omkring så mycke
på gatorna och är så oroliga och flåsa så
mycket. Jo si, de’ är allt, för att dom vill ha pengar.
I menniskohjertat sjunger det beständigt en sång.
Och den sången består af ett enda ord, som ljuder
åter och åter. Och det ordet, det är “pengar”.
Mönni, mönni, mönni! Och jag tror, att yankeesjälen
sjunger på den der mönnivisan mycke värre
än svensken.
Men får man vara här en tid, så får man väl
lite hvar, en yankeesjäl, kan jag tro. Det är inte
så godt te å komma unnan. Jag mins väl, jag,
hur prosten i Kil sa’ till oss, pojkar, när vi gick
och läste:
“Säj mej, me’ hvilken du umgås, och jag ska’
säja dej, hurudan du är.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
