Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång, att, så snart du får sigte på en björn, du
lägger benen på ryggen och kilar i väg.”
Jag skratta’ jag bara och tacka’ för välmeningen
och sa’: “Kommer tid, kommer råd.”
Gubben Svensson han skojade med gumman
sin han och sa’, att om man kunde fånga björnar
genom att springa för dem, så borde hon ge sig
till björnjägare, hvarigenom hon på lätt sätt
kunde förtjena plenti med pengar.
“Adjö, adjö, goodbye goodbye,” ljöd det till
sist vid grinden, och så svängde jag hatten i
luften och försvann bakom gathörnet.
Vid jernvägsstationen mötte jag mina fem
kamrater, de, liksom jag, klädda i mockasiner och
med en liten fjäder i den mjuka hatten, så vi
sågo ut som riktiga herskapsjägare. Fint ska’
det vara, kosta hvad det vill.
Vi gingo omdord på tåget, lokomotivet
satte sig i gång, och så bar det i väg i flygande
fläng. Nordost gick färden genom Wisconsin till
öfre Michigan.
Om resan tänker jag inte berätta något, ty
dertill har jag inte tid. Nog af, vi anlände efter
en treflig färd till en liten plats, som heter
Floodwood, som endast består af stationen, ett
simpelt hotell och några få byggnader. I Floodwood
hyrde vi oss en häst och en vagn, lassade på
vår packning och satte oss sjelfva på, och så
bar det i väg på en gräsligt dålig skogsväg rätt
in i djupaste skogen. Långsamt gick det, och
åkdonet gjorde alltemellanåt höga hopp, när hjulen
stötte emot stenar och trädrötter. När vi på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
