Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japetus Steenstrup och Torfmossforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Noch stehen diese wenigen Beyspiele zu einzeln da, um allgemeinere Folgerungen
daraus ziehen zu dürfen“ [1].
Det var de allmängiltiga resultaten af iakttagelserna, hvilka Dau icke formådde
vinna, som Steenstrup vann.
Många andra viktiga observationer, som kunde vara värda att närmare beröra,
finnas i nu ifrågavarande kapitel af Steenstrups hufvudarbete, men utrymmet tillåter
endast att framhäfva ett fåtal. Han framhåller betydelsen af undersökningar öfver,
i hvilka lager fornsaker i mossarna anträffas, möjligheten till absoluta
tidsbeståmningar och felaktigheten i de äldre författarnes uppgifter om granens förekomst som
fossil i mossarna. Tanker man på den härskande uppfattningen om granens allmänna
förekomst och att då för tiden inga som hälst teoretiska skäl talade däremot, måste
man medgifva, att Steenstrups naturforskareöga och kritiska läggning firat en verklig
triumf, då han till fullo kunde visa, att den rådande uppfattningen var felaktig.
Särskildt är noten sid. 86 karaktäristisk. Han undersökte en mosse vid Uggelöse och blef
därvid mycket öfverraskad, att i den från bottnen upptagna torfven finna
grankottar, som „baade udvendig og indvendig vare törvfarvede“. Vid sonderbrytandet
voro de dock friska och Steenstrup lyckades till sist klargora att „der engang havde
været brugt“ grangrenar från en rätt långt bort liggande granplantering vid
föregående arbeten i mossen.
Sådana triumfer förklara delvis den kraft, med hvilken han i andra fall genom
årtionden höll på uppfattningar, som ej voro tillräckligt grundade. En sådan var den
han uttryckte i orden: „Saavidt den (eken) hidtil er blevet mig bekjendt fra
Skovmoserne, maa jeg antage den for at have bestaaet fornemlig om ikke udelukkende
af Vinteregen (Quercus sessiliflora) da alle de Levninger af Frugt, Grene og Löv,
hvilke jeg hidtil har havt Leilighed til at undersöge, vise fuldkommen
Overensstemmelse med dette Træe. Denne Fortidens Egevegetation kan da næsten med samme
Ret som Fyrrevegetationen, antages for at være uddöd her i Landet“. Det samma
gäller om hans uppfattning, om alen såsom skogbildare äldre än boken, af hvilken
senare han ej fann några lämningar i mossarna. Beträffande denna fråga yttrar han
sig dock med vida större försiktighet.
„Det bliver derfor meest antageligt at sætte Ellevegetationen tidligere end
Bögetræet. Kun staaer det uundersögt, hvorvidt Elletræet har indtaget mere end den
nærmeste Omgivelse af Skovmoserne, eller har udbredt sig i sammenhængende Skov
over Höistrækningerne mellem disse.“
Frågan om menniskans samtidighet med de olika skogs vegetationerna, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
