Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japetus Steenstrup och Torfmossforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alzonen insåg han vid denna tid sannolikt själf, att den i mossarna motsvarade
bokens tid, ehuru utan särskilda mera invecklade undersökningsmetoder i de starkt
formultnade ytlagen blott alstubbarna kunde påvisas.
Ett annat anmärkningsvärdt framsteg under åren uttryckes i foljande sats: „Vi
kunne idetmindste bevise, at den æklste af vore Kulturer, Stenalderkulturen, ligefrem
naar tilbage i den store Fyrreskovs Tid, og at Fyrretræerne ikke er forsvundne her
fra Landet, inden Stenkulturen allerede havde hersket her i længere Tid“.
Han går också in på den praktiskt viktiga frågan hur fort torfmossarna kunna
anses tillväxa och kommer till det resultat, att bildningen af duglig bränntorf sker
så sakta, att den som icke har „tid til at vente 4—5000 Aar eller længere“ ej har
att ta hänsyn därtill. Detta var samma resultat, till hvilket hans främste
föregångare Dau redan kommit, men Steenstrup sager att man i „nabolandene (Sverig)“
alltjämt tror på motsatsen, något som vid denna tid nog också mångenstädes var
fallet i hans eget hemland. Detta bevisas icke minst af ett bref till honom af N.
Hofman Bang af den 2 april 1842, hvari denne rent ut sager att han „ikke
fuldkommen kan tiltræde Deres Mening (at Genvæxten af Torvmoserne kan anses som
ingen), men skal herefter soge at komme til nærmere Kundskab om denne Genstand“.
En annan fråga, som behandlas, är orsakerna till de olika skogsvegetationernas
följd. Märkligt nog framhåller Steenstrup, hvilken i sin förut behandlade stora
afhandling uttalat satsen: „jo længere vi gaa tilbage i Tiden, jo raaere og koldere var
Klimaet“, här ej alls som orsak klimatets fortgående förbättring och att de efter
hvarandra följande vegetationerna representera allt större och större värmebehof. I
dess ställe anför han som de egentligen verkande orsakerna dels „at der gjennem
den hele Natur spores ligesom en Art af Vexeldrift“, en tanke, som han
uppenbarligen upptaget af Chr. Vaupell, dels menniskans inflytande, hvilket rätt utförligt men
uppenbarligen felaktigt motiveras. Han glömmer alldeles att i vissa delar af Sverige
i årtusenden bott menniskor, utan att tallskogen oaktadt hennes synnerligen kraftiga
ingrepp därför försvunnit. Det vill synas som om frågan om växternas värmebehof
ej mera ingående sysselsatt Steenstrups tankar.
De följande delarna rörande de större djurens invandring och menniskans
förhållanden ligga vid sidan af här gifna framställning, hvadan endast må erinras om
deras tillvaro.
Når man nu läser detta föredrag omedelbart efter det man lagt „Vidnesdam- og
Lillemose“ från sig, kan det ej nekas, att man känner skilnaden mellan
den unge forskaren, för hvilkens upptäckareöga så mycket framtida arbete hägrar
och den 57-årige redan åldrande vise, för hvilken allt ligger färdigt och afslutadt.
Ännu starkare framträder denna kontrast lättbegripligt nog vid andra upplagan,
som af honom 19 år senare utgafs. Han var då redan en åldring, som hyste den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
