Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Växtaftryck i ett medeltida murbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Få vilda växter återkomma så ofta i den svänska medeltida läkebokslitteraturen
som impinella Saxifraga. Den gick under många namn bakkaroth, kridla, pipi-
nella, qwesa yrth och stod högt i rop som medicinalväxt. Bland annat var den
»godh for holdh oc hierta oc maghan oc for math ledha«, så ock »For trydie dagx
skälfua«. (Th. M. Fries p. 37).
*
Anledningen till detta lilla meddelande är emellertid icke att det skulle vara af
vikt i och för sig som bidrag till Nordens medeltidsflora. Men dylika »tillfälliga«
fynd af växtaftryck i tegel, murbruk, keramik och en del analoga konstprodukter
ökas i allt för stor skala att endast betraktas som kuriositeter. Helt säkert skall
ett systematiskt efterletande af växtaftryck i våra fornsaker och specieilt våra äldre
byggnader skänka ett betydelsefullt material för kännedomen om vår äldre vegetation
i människans omedelbara närhet. Endast en jordartsgrupp torde kunna prestera
flere arter ur denna växtvärd, nämligen de svämbildningar som afsatts tätt intill
bebyggelsen. Jag behöfver för att exemplifiera detta blott hänvisa till Rosenkjærs
lifsvärk, den Köpenhamnska jordens subfossila flora. Dessa svämleror föra dock
hufvudsakligen frukter och frön, då de stenarter som här afses kunna bevara växt-
delar, hvilka i allmänhet icke registreras i de vanliga fossilförande jordarterna, i viss
mån med undantag för kalktufferna.
För den äldre keramiken är redan en sådan systematisk undersöknin</sc> fynd af intryck efter sädes-
korn i Bornholmskt krukgods från stenåldern granskat tiotusentals krukskärfvor från
såväl stenåldern, bronsåldern som järnåldern och hvilken därvid genom upptäckten
af en mängd kornaftryck kastat ett nytt ljus öfver vår sädesodlings äldre historia.
Den »lerklening«, hvilken i forna dagar — i vissa trakter ännu — användes för
byggnader, på så sätt att väggarnes stomme uppsattes i form af ett kvistflätverk
och att detta på båda eller den ena af sidorna bekläddes med fastslagen lera, får
naturligtvis aftryck efter dessa kvistar. Andra aftryck uppstå därigenom, att ler-
massans hållkraft ibland forstärkes genom inbakandet af långa växtdelar såsom strån
och blad af gräs. Om leran genom eld blir bränd, kunna också aftrycken i leran
komma till eftervärlden. Så är fallet i »Svarta jorden« (vikingatid) på Björkö, där
Stolpe funnit klening med intryck af Salix-kvistar. Ej mindre än omkring 200 af
de bitar efter en uppländsk bronsåldershyddas lerklening, som Almgren hopsamlat,
äro fulla af gräsaftryck. I Svarta jorden finnas ock genom eld hårdnade lerklumpar,
med hvilka fogarne mellan stockar i timrade trähus tätats. I dessa har Stolpe
funnit aftryck af Hylocomium splendens, ett <sp>al-<sp>blad samt ek-virke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:29:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/japetus100/xx/0006.html
