Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - Två syskons jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
TVÅ SYSKONS JUL.
Svarta julnatt, på uddens yttersta sten
två arma barn, i dåraktigt trots, sig vila!
»Döden,» de viska, »må gärna oss nå » —
Ängsligt de följa stjärnans lyktande sken,
känna förnöjt dess strålar över sig ila;
viska: — »livets sol vi försmå.» —
Svarta julnatt, du hägnar oskuldens kval!
De arma två, som tiggde om dödens kyla,
Dem gav din stjärna sitt renaste guld.
Trohet i kärlek, hjärtats eviga val,
skänkte du dem. Dess strålar värma och skyla
barnen — fjärran från hem och huld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
