Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vers - Den gamles julbön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
US
DEN GAMLES JULBÖN.
1 sällsam, helig tystnad vilar huset
så tryggt och vördigt inom åldrig park;
en doft av gran och julmat, ljuvligt stark,
de mörka rummen fyllt, där silverljuset
blekt silar in från snöhöljd skog och mark.
Till julbön gårdens folk och ungdom tågat,
en gammal farfar ensam stannat kvar.
Han lampan släckt. En flamma, mera klar,
som genom år och skiften trogen tågat,
belyser för hans sinne svunna dar.
»I granens dunkel glittra änglavingar,
julbordets barn i krubban småler milt,
förtroligt nådig mot en hänryckt pilt. —
Och ung och varm hans moders stämma klingar.
Han lyssnar, han och allt — så andlöst stillt.
8. — Ullman, Rosor och järnek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
