Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Sin moders son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5i
innanför den rynkade, vita pannan och de vassa
orden brände, i tystnaden, på hennes tunga:
— »Var det inte det jag visste! Vår herre tål inte
unga direktörer!» — Jo, just så hade hon sagt,
rakt i ansiktet på den stackars, nyss så karske,
då så förkrossade Valter. Detta käcka, raklinjiga
och bondsunda ansikte, på vilket eljest inga
strapatser av något slag brukat bita!
I själva verket var det där till hälften ett
överord, såsom sådant kanske nog så förklarligt på
grund av situationens hotfulla allvar. Majorskan
hade icke vetat det, icke kunnat tro eller ana
något sådant. Helt enkelt därför, att blotta tanken
alltför orimligt mycket bjudit henne emot. Valter
von Kirsch, hennes förträfflige Valter, enda son
och största hopp — han, bankruttörl! Omöjligt,
otänkbart! Hade någon, illvillig men någorlunda
trovärdig tunga dristat sig att viska något mindre
fördelaktigt i örat på majorskan om Elsie eller
Nettan, hennes döttrar — båda Gudi lov utmärkt
gifta, efter all förtjänst — skulle hon blivit både
mindre häpen och mindre förbittrad. Men — Valter
på fallrepet! Han, med sina glänsande
förutsättningar: huvud, utbildning, brådmogen
världskännedom, fyndighet, mod och förslagenhet —
och, som modern ansåg sig bäst veta, ej utan
vaken försiktighet — hade alltså låtit sig missa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
