Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Sin moders son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
i beräkning, svikas av konjunkturer och ätteärvd
Fortuna 1 — Ja, det var så. Avskyvärt och
vanvettigt, men i alla fall var det så! »Vår Herre
tyckte inte om alltför unga direktörer!» — På
annat sätt kunde majorskan inte förklara saken.
Valters egna förklaringar gitte hon inte ens höra
på, begrep dem för resten inte heller ens till
hälften. Det bistra faktum stod kvar och det var
nog, mer än nog.
Om inte gamla mamma ville satsa så och så
mycket, kunde f. d. direktören helt sonika inte
klara sig ur äventyret med heder och frihet. Snål
var hon, majorskan, och stolt, sade man. Och
det av ansvarskänsla och traditionsmedvetande.
Där stod en strid uppe i det lilla, sirliga
»kabinettet» i de dagarna! En strid mellan snålheten
och stoltheten. Ingen människa vet, vem eller
vad som fällde utslaget. Kanske var det —
modershjärtat. Fast, alla må veta, att det tog sig
inte formellt så ut. Majorskan »satsade». Och
hon förklarade sig behålla sonhustru och babyn
hos sig till döddagar. Men, herr f. d. direktören
Valter von Kirsch, ville hon, så sant han var
hennes son, aldrig mera i detta livet se inför sina
ögon.–Stackars Valter hade intet val. Han
fick minsann hålla till godo. Snöpliga erfarenheter
bland »släkt och vänner» under dessa kritiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
