153 (Rosor och järnek)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Sin moders son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

dagar hade givit honom en snabbkurs i ödmjukhet
— ett skolämne, som låg särdeles fjärran från
hans naturliga, medfödda anlag. Och han hade
efter den uppgörelsen lämnat Rosbacka och dess
härskarinna med de förtvivlade orden:

— Jag tackar dig ... för deras ... endast för
deras skull.

Det var hustru och barn, han menade.–-

Och dock, tänkte nu gamla frun, vad brydde hon
sig om dem — mot Valter, hennes egen, ende
Valter! Och — vad brydde de sig om henne?
Deras bästa stund på dagen var ju, det visste
hon mer än väl, just denna, då hon rökte sin

cigarr vid kaffetåren uppe i övre våningen.

Majorskan såg ut över slätten, som riktigt fick
sitt aftonbad av solguld. Hon skulle velat be en
bön om lov att se in i framtiden. Den
besynnerliga ängslan blev allt mer outhärdlig. — Under
de två gångna åren hade hon ju genom dels
frivilliga kunskapare, döttrarna och mågarna, dels
genom tillfälliga notiser av slumpens art, erfarit,
det f. d. direktör v. Kirsch efter vissa kryssningar
lyckats segla upp sig igen. Och inne i det gamla
hjärtat hade då städse en hemlig stämma ropat,
med gråtblandat jubel: — Ja, var det inte det

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/jarnek/0157.html

		Rosor och järnek / 153 (1921) Author: Gustaf Ullman Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|