Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosa - Knekt-Johans spionage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Han hade hunnit se och övertyga sig om, att
den flickan, som fick fara i täckt droska med
Frits Walcke, var skäligen oskyldig, men kanske
just därför tämligen farlig. Ity att det var ett
alldeles ovanligt vackert barn.
För andra gången — knappt en kvarts timme
sedan löjtnanten travat åstad — fick Johan signal
uppifrån »palatset». Det var själva gamla frun,
»hennes nåd», kommerserådinnan av adlig börd,
en av stadens och hela världens mest
vördnadsbjudande damer, som kallade på sin trotjänare.
Gubben tågade över gården med rappare steg,
än hans seniga hjulben i regel brukade bekväma
sig till.
— Seså, muttrade han innanför de tunna
läpparna: ska nåden ut att åka så tidigt? Har
väl knappt orkat smälta maten än. — Johan blev
emellertid av betjänten vinkad in i »nådens» eget
skrivrum.
— Hör nu, Johan! började frun tvärt och med
en kärvhet i tonen, som ingalunda dolde det
förtroende, hon hyste för Johan, och som hon just
nu genom sina ord klart ådagalade: Hör nu, det
är tidigt på året. Men törhända far jag också
tidigt på året ut till Liden. Liden var Walckeska
familjens urgamla, lilla gammaldags, enkla, men
förtjusande lantställe. Det stod om vintern öde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
