- Project Runeberg -  Järnhälen /
14

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min örn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hängivenhet för den sak för vilken han för två
månader sedan måste låta sitt liv.

Jag skall nu försöka skriva helt uppriktigt och
berätta hur Ernest Everhard kom i min väg — hur jag
först sammanträffade med honom, hur han växte i
storhet, och hur jag slutligen blev en del av honom
själv — jag skall beskriva den kolossala omstörtning
han åstadkom i mitt liv. Därigenom måste mina
läsare komma att se honom med mina ögon och lära
sig förstå honom såsom jag gjorde det — i allt utom i
sådant som är alltför dyrbart och hemlighetsfullt för
att jag skulle kunna kläda det i ord.

Det var i februari 1912 som jag såg honom första
gången. Han var då som gäst i vårt hem i Berkeley,
bjuden till middag av min far.[1] Jag kan icke säga
att det allra första intrycket jag fick av honom var
fördelaktigt. Det var flera gäster vid middagen, och i
salongen, där vi samlades under väntan på att alla
skulle anlända, föreföll han icke alls på sin plats. Det
var »prästkväll», som min far oss emellan benämnde
det, och Ernest passade alldeles avgjort icke in bland
kyrkans män.


[1] Avis Everhards far, John Cunningham, var professor vid
universitetet i Berkeley i Californien. Han hade ägnat sig åt fysiken,
gjorde många självständiga forskningar inom sitt fack och var
en mycket framstående vetenskapsman. Hans förnämsta bidrag
till vetenskapens befrämjande utgjordes av hans studier över
elektriciteten och hans monumentala verk »Identifikation av kraft
och materia», vari han för alla tider och utan motsägelse fastslog
att den slutliga enheten hos materien och den slutliga enheten hos
kraften är ett och detsamma. Denna idé hade förut förfäktats,
men icke fullkomligt bevisats av sir Oliver Lodge och andra forskare
på radioaktivitetens område.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free