Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Min örn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först och främst hade han illasittande kläder. Han
uppträdde i en färdigköpt svart klädeskostym som icke
alls passade för hans figur. Egentligen kunde ingen
färdigköpt kostym passa åt honom. Och denna kväll,
som alltid, svällde hans muskler under tyget, så att
det stramades till och lade sig i rynkor mellan hans
breda axlar. Hans nacke var kraftig och stark som
en boxares.[1] Jaså, detta var således den där
socialfilosofen och f. d. hovslagaren som min far hade
upptäckt, tänkte jag. Och det såg han också ut för med
sina svällande muskler och sin tjurnacke! Jag
klassificerade honom genast som ett slags märkvärdighet
— en arbetsklassens »Blinde Tom».[2]
Och när han så skakade hand med mig:
Handtaget var fast och kraftigt, och han såg på mig helt
djärvt med sina svarta ögon — alltför djärvt i mitt
tycke. Jag var formad efter min omgivning och på
den tiden hade jag mycket starka klassinstinkter.
Om en man av min egen klass hade visat en dylik
djärvhet, skulle det ha varit nästan oförlåtligt. Jag
vet att jag icke kunde låta bli att slå ned mina ögon,
och jag kände en verklig lättnad, då jag vände mig
ifrån honom för att hälsa på biskop Morehouse, som
var min synnerlige favorit — en allvarlig och behaglig,
hjärtegod medelålders man med Kristusansikte och
dessutom en lärd man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
