Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Utmaningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Ernests fortsatta vistelse i Berkeley kom sig därav,
att han gjorde specialstudier i biologi vid universitetet,
och under tiden arbetade han ivrigt på en ny bok, som
han hade givit titeln »Filosofi och revolution.»[1]
Verandan tycktes plötsligt ha krympt ihop efter
Ernests ankomst. Icke för att han var så ovanligt
stor — endast fem fot och nio tum — men det tycktes
utstråla en atmosfär av storslagenhet från honom.
Då han kom och hälsade på mig, skedde det med
en viss anstrykning av tafatthet som sällsamt
kontrasterade mot hans djärva ögon och det fasta och
säkra grepp, varmed han för ett ögonblick slöt min
hand i sin. Och blicken var lika fast och säker som
handtryckningen. Nu hade den också ett frågande
uttryck, och liksom förra gången vilade den på mig
alldeles för länge.
»Jag har hållit på att läsa i er bok »Arbetsklassens
filosofi», sade jag, och hans ögon lyste av
tillfredsställelse.
»Ni har naturligtvis tagit i betraktande till vilket
auditorium den är riktad», sade han.
»Det har jag gjort, och just därför har jag fått lust
att gräla med er», förklarade jag utmanande.
»Så förhåller det sig också med mig, mr Everhard»,
sade biskop Morehouse.
Ernest ryckte vårdslöst på axlarna och tog emot en
kopp te.
Biskopen böjde på huvudet till tecken att han
lämnade företrädet åt mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
