- Project Runeberg -  Järnhälen /
71

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Maskinernas slavar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag hade honom som i en fälla utan att han hade märkt
det. Han mötte mig med vanlig konventionell glädtig
artighet. Han var en behaglig sällskapsmänniska,
diplomatisk, taktfull och hänsynsfull. Vad hans
utseende beträffar, var han den mest distingerade i
hela vår umgängeskrets. Bredvid honom föreföll till
och med den ärevördige universitetspresidenten liten
och obetydlig.

Och ändå fann jag överste Ingram i ungefär samma
beroende ställning som de olärda fabriksarbetarna.
Han var ingalunda fri, kunde icke göra vad han ville.
Också han satt fast i maskineriet. Jag skall aldrig
glömma den förändring han undergick, så snart jag
nämnde Jacksons namn. Det godlynta leendet
försvann på ögonblicket, och hans väluppfostrade min
förvandlades plötsligt till ett uttryck av häftig vrede.
Jag kände mig lika orolig som inför James Smiths
häftiga utbrott. Men överste Ingram svor icke. Det
var den lilla skillnaden mellan honom och arbetaren.
Han var beryktad för sin kvickhet och slagfärdighet,
men denna egenskap tycktes han helt och hållet ha
förlorat. Nästan omedvetet spejade han åt alla håll
efter någon utväg att komma undan. Men jag hade
honom ordentligt i fällan bland palmer och
gummiträd.

Å, han var riktigt sjuk åt att höra Jackson nämnas:
Varför hade jag fört det ämnet på tal? Han
uppskattade verkligen inte detta sätt att skämta. Det var
rent av ett bevis på dålig smak och långt ifrån
hänsynsfullt. Visste jag då inte att för personliga
känslor fanns det ingen plats inom hans yrke? Dem
lämnade han hemma då han gick till sitt ämbetsrum,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free